Havrepappan

Ramlade in på ett inlägg på facebook idag som jag bara var tvungen att kommentera...

Hippson.se - Havrepappa - Tillfälligt fokus på säkerhet

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/tillfalligt-fokus-pa-sakerhet.htm

Så här ville min kommentar komma fram...

Bra! Havrepappan har rätt i att barn och vuxna ska använda ridhjälm tycker jag. Det är det minsta säkerhetsredskapet. :) Sen säger han inte ett ord om de rent psykologiska aspekterna av att barn och vuxna (människor-rovdjur) umgås och delar... tid tillsammans med naturliga bytesdjur. Där han pratar om säkerhetsprocess/kontroll, där ska vi människor lära OSS (vuxna såväl som barn och vice versa) att göra VÅR SÄKERHETSCHECK av hästen INNAN vi sitter upp på den. Och verkar den inte ridbar så ÄR den inte det!! Vi ska INTE chansa!! Vi ska lära barnen att hantera hästen utifrån de sidor den uppvisar i olika situationer och lära såväl oss vuxna som dem att LÄSA AV HÄSTEN. Vi måste börja på marken! Kontrollera dagsformen! Hästen ÄR INTE enkel och ridbar i alla lägen. Det är inte bara att hoppa upp, klämma om med benen för den ska gå och dra i tyglarna för att stanna den.

Och för guds skull vuxna tala om för barnen att HOPPA AV och sätt dig i säkerhet så fort din magkänsla säger dig att något kommer att hända. Allt för många lär barn att "håll dig fast, låt hästen se att du inte är rädd och att du bestämmer, du ska visa den". Är barnet rädd så är det det, Det är det värsta skitsnacket jag vet. Får fullkomligt spel om jag hör något sånt. Hästen är en extremt perceptiv varelse, den vet vad som ska ske innan det sker. När något väl händer kan det hända fullständigt explosivt och utan att människan varken uppmärksammat eller brytt sig om förändringen i hästens energi.

Sen är hästen ett stort starkt bytesdjur alltid redo att fly eller slåss. det måste man alltid ha i åtanke. Att jämföra hjälmen med säkerhetsbältet är svårt tycker jag personligen då det är en avsevärd skillnad på att sitta i en bil och ta sig fram mot att ta sig fram till häst. Det är ett levande väsen vi slår oss ihop med, med egna tankar, känslor, idéer, uppfattningar och verkligheter. Ett djur som vi dessutom har svårt att förstå för att dess natur är så väsenskild vår egen. En bil framför vi med hjälp av total kontroll, en häst mår dåligt av att stänga av huvudet och människan tar över dess ansvar. Många tror att en häst har inget ansvar. Genom att fullständigt microstyra hästen i allt den gör så visar vi att vi är rovdjuret med kontrollen. Vi bryter ner hästen så att den slutar tänka, och vad gör den då? jo, agerar på instinkt. Och vad är instinkten när hästen blir skrämd, nervös, orolig, irriterad? jo, fly eller slåss.

Så ja, hjälmen är ETT steg i säkerhetstänket, men tyvärr finns det alltför många föräldrar som släpper upp sina barn på de stora ultimata bytesdjuren och tänker och tror att bara ungen har en hjälm och en väst så går allting bra. "lite stirriga, stressade, oroliga ponnies med för mycket "havre i motorn" skadar ingen, hon har ju trots allt skyddsutrustningen på, det är bara lite "bus"".

Man ser så mycket skit så man blir mörkrädd tyvärr. Det sorgliga är att barnen ofta själva vet och förstår mer än de vuxna gör, barnen är intuitiva fortfarande, de har från början med sig att lyssna på sin instinkt. Ledsen blir man över vuxnas handlingar och förhållningssätt, att hästvärlden inte är mer upplyst än så. Men nu kanske den börjar bli det?? :) Då vill jag vara med om den förändringen och skulle vara jätteglad om upplysningen spred sig så världen blir bättre för såväl människor som hästar :) ~ Jenny, ett mänskligt rovdjur som älskar bytesdjuret hästen och som försöker vara och tänka mer som en häst när hon umgås med hästar :)


Be safe, be confident and have fun!

Det finns spöken i stallet?

Nu har vi stått i det nya stallet i över en månad. Ebba borde visa sina rätta sidor och vad hon känner för denna omställning. Hon har sannerligen visat en del som jag inte sett förr hos henne direkt. I alla fall inte som jag lagt märke till förr kring henne. Men faktum är att jag har märkt att hon är annorlunda. Hon är stel och spänd när hon står på stallgången, ibland även inne i boxen. Binder så gott som aldrig upp henne i två grimskaft utan sätter ofta fast ett grimskaft under hakan då jag inte får ha henne lös på stallgången för stallvärdinnan. Men när hon står där så dansar hon ofta omkring en massa, rör sig oroligt från sida till sida, ibland trycker hon sig mot väggen även om jag står där så jag får ta i för att inte bli klämd, ofta står hon då med höjt huvud och tittar liksom oroligt runt sig och framför sig. Hon vidgar näsborarr och hoppar till titt som tätt. Hon är också väldigt sur, SUR, låter mig inte greja med täcket och jag får inte ta på henne överallt. Hon måttar med bakbenet mot mig som för att varna och allt oftare nafsar hon mot mig var jag än står eller vill ta på henne. Vad har hänt? Hormonrubbingar pga ålder? ja det skulle det ju kunna vara. MEN, jag tror att det är något annat. Har liksom känt mig iakttagen eller att jag får en energistörning när Ebba får reaktioner där inne i stallet.

Så hör och häpna om jag vart att rysa av obehag när stallvärdinnan efter att hon kom hem från jobbet igår kväll började berätta om spöken i stallet. Det hela började med att jag frågade henne om det var något fel med elen för plötsligt igår när jag stod på stallgången så släcktes ljuset och det blev kolsvart. Jag kände mig väldigt orolig med ens, och hästarna började skruva på sig oroligt med. Jag trevade med handen i mörkret efter boxväggarna för att ta mig till min jacka som hängde på kroken på Ebbas boxdörr. Där i fickan har jag en ficklampa liggandes.
Hann dock inte ta mig fram dit innan ljuset slogs på igen. Ingen var vid dörren där strömbrytarna sitter. Det hela kändes underligt. Fick en flashback till att igår när jag var ute så var radion på, sen när stallvärdinnan gick ut ur stallet så var den fortfarande på. Den lyste och allt. Sen några minuter senare så tänkte jag "vad tyst radion blev" så gick jag dit för att kolla och då var den avstängd, helt. Ingen hade ju varit där och stängt av den, jag hade inte sett någon och det var bara jag själv och hästarna i stallet, varit de senaste kvällarna.

Så när stallvärdinnan så förklarade hur saker och ting ligger till med spöken på gården så fick jag verkligen kalla kårar. Det bekräftades liksom att jag kännder av något och att hästarna absolut gör det med.
För många många år sedan så hade det bott en dräng i gården som tog hand om en kvinna, en änka, fram tills hennes död. När änkan dog fick och kunde drängen inte bo kvar i gården och han gick ut i dåvarande ladan (dagens stallbyggnad) och hängde sig. Min stallvärdinna fick ta ut både ett och två medium då hon upplevde ett stort obehag när hon var i stallet. Ett tungt tryck, stallet kändes litet och hon blev alltid stressad därinne. Hon kände att hon ville så fort som möjligt ut igen.

Medierna förklarade att drängen var där och gjorde livet surt för hästarna i stallet (hästarna hade varit mycket oroliga) och ställt till med oreda. Han var mycket arg för att stallvärdinnan grävt i marken och ändrat så mycket när hon byggde det nya stallet som står där idag. Elektricitet som kom och gick var ett stående inslag. Elektriker tittade på det och fann absolut inga fel. Så medierna fick bort mannen. Nu finns några "goda själar" kvar och de kan få vara där. Min stallvärdinna menar att hon och en av hennes söner är mottaglig för sådana här typer av "möten" aktiviteter. Att de suger åt sig sådant. Hon har även några goda spöken med sig inne i sitt hus, men känner sig trygg och alldeles lugn med dem. Sen finns några i stallet med men enligt henne så är de goda och en man som månar mycket om hästarna finns där men ibland är han lite för mycket på hästarna så de bli irriterade menar stallvärdinnan.

Faktum är att när jag kom hem igår kväll efter att ha berättat allt detta och lite därtill för min kära mor i telefon så sökte jag på internet kring gården, drängen och annat. Det finns namn och historia kring det där. En granngård tjänar som vandrarhem och även där finns spökhistorier ifrån. Det är en mycket gammal gård som gått i arv i många generationer. Där talas om ett rum där det spökar. Vandrarhem är ju precis en sån plats som folk kommer och går till. Det tror jag kan locka till sig "aktiviteter" av såndana slag som är svåra att förklara och inte går att ta på.

Nu hoppas jag verkligen inte jag ska bli mer skrockfull och orolig än jag redan är angående detta spökande i stallet. Men känns ju inget bra om min häst inte trivs. Boxen bredvid henne står ju tom, strax 1 vecka efter att vi flyttat in var det en tjej som fick sin häst avlivad. Den hästen stod i boxen bredvid Ebbas. Den hästen var skadad och vet. dömde honom att vara sällskapshäst eller dö. Tjejen valde att avsluta hans liv. Jag fattar inte varför och tycker det hela var mycket ruskigt. Hästen var bara 9 år. Det hemska är ju sen även att de avlivar på gården ute på stallplanen. :( När jag kom till stallet igår så har en ung tjej haft med sin häst till veterinären. Han har betett sig konstigt och verkat haft mycket ont i ett bakben. Så när jag kom igår stod tjejen och grät och hon var väldigt uppriven, hade gråtit massor såg man. Jag frågade vad som hade hänt och hon berättade att veterinären sagt "sällskapshäst eller slakt". :( vad är detta undrar jag? Två stycken på kort tid sen jag kom som blir utdömda. Usch, vilken förbannelse!?! Fick veta att tjejen och hennes familj bara hyrt hästen. Så nu ska de åka och lämna tillbaka honom. I båda dessa fall med skadade hästar så hade båda nuvarandande ägarna underlåtit att besiktiga hästen ordentligt innan köp/långtidshyra. Så de har blivit "lurade".

Jag undrar bara, kan de med gott samvete lämna tillbaka hästen i detta skick till hans ägare? Hur vet de vad som kommer att hända honom? att ägaren inte hyr ut igen och att han rids med mera, trots att han har smärtor i sitt ben. usch! vilka öden!
:( jag blir ledsen och orolig när jag tänker på det. Och att det finns hästspöken med som kan gästa de som lever. huva! :S

Kan inte hjälpa det men nu känner jag mig orolig och skrockfull. Stallvärdinnan har berättat om att några hästar hon haft i sitt stall under senaste åren dött. Inget får hända min älskade häst! Hon ska vara lugn och ha frid på ålderns höst. Jag kanske borde fundera på att flytta igen och hitta ett ställe där energin känns bara lugn och god? Eller så får jag tro på att spökena som nu finns i detta stall verkligen är goda och inte kommer att skada. Jag kommer i alla fall vara observant på förändringar i Ebbas beteende. För hon kommer att visa hur hon känner, om jag bara är öppen och mottaglig för att se det. Min älskade häst. Tänk om jag kunde "höra" vad hon vill säga, det som hon verkar på något vis visa med sin kropp.

Nu tycker och tror ni kanske jag har blivit alldeles tokig men då får det vara så. Mina instinkter säger mig att det spökar i stallet och att historirna och det stallvärdinnan berättar är sant.

Tagen av detta och blir märkbart påverkad... :S

Sparsamt lekande och lite film men är ju lite oteknisk

Jaha... så var jag då seg med att rapportera min och lilla Ebbas resa igen då.
Vad gör vi i vinteryran? Vi leker lite i paddocken, inget avancerat alls, mest attraherad är jag av liberty och stick to me och Ebba verkar det passa bra med. Så vi lullar runt lite i godan ro och jag ställer inga höga krav men hittar på lite övningar för henne, små tankenötter att lösa här och var. Det är halt och mycket snö, sån där typ av snö som bildar tjocka platåsulor under hästens fötter och gör dem oerhört klumpiga och halkiga under fötterna.

Ebba får massage en gång i månaden av en jätterar, lugn och trevlig hästmassör. Tror inte Ebba är helt hundra nöjd med behandlingen då hon när det ömmar på henne vill mest komma undan och därifrån. Jag hoppas såklart ändå att massagen ska göra henne gott. Mest ömhet har hon visat i ryggen, ländryggen. Men även har det suttit stelhet i nacken och bogen. Nacken har nog blivit bättre sen hon fick den lösa tanden bortdragen dock. Nu ar nog täcket legat och spänt en del över bogen så hon kan vara stel där för det. Synd att jag täckar henne egentligen men kallstall är kallstall och när det till och med fryser i vattenspännerna inne på natten så kryper visst minusgraderna även inomhus.

Sen har det ju vart kallt ute, snöat och ibland regnblandad snö och då vill jag att hennes lite stela och ömma rygg ska vara varm och go. Genom att täcket får ligga kvar på under natten blir det heller inget extra jobb för min stallvärdinna som släpper ut varje morgon. Jag har i alla fall köpt ett nytt fint vintertäcke till Ebba nu med höga revärer så att bogfriheten bör bli större. Så hoppas jag att hon kan röra sig bättre och få mindre spänningar. Tur att hon har en så stor och fin box (fölbox) så hon kan röra sig rätt bra inne med.

Går och funderar på hur jag ska kunna avancera lite, för det känns som vi ändå kanske tar några steg bakåt ibland. Kanske särskilt vad gäller hennes respekt för min space och hon har blivit sämre med back-up. Jag kommer liksom inte åt hennes hjärna för att nå ut till fötterna riktigt. Kanske är vi på lågenergi både hon och jag och hon lite omotiverad?

Nästa vecka ska det komma en ny hovslagare och göra Ebbas fötter. Hoppas hoppas det är en vettig människa och att allt ska gå bra. Jag är väldigt noga med detta och är hon den aggresiva typen som morrar och gapar på hästen och är oförskämd så kommer jag inte låta henne sko. Hovarna är sämre nu och massören säger att det kan bero på att hon får för mycket betfor att äta (?) hm... tål att tänkas på.

Tjillevippen på er alla savvy vänner därute!