söndag 13 juni 2010

Helgen avslutades på bästa sätt med..

en långritt i goda vänners sällskap. Spontant (åtminstone för min del) blev det en ca. 3 timmar lång ridtur igår eftermiddag/kväll. Supermysigt! Ridturen bjöd på varierad terräng. Grusväg + asfalterad väg + skog. Jag är så tacksam att kunna vara ute och rida med vänner som har savvy. Underbart! Man känner en helt annan trygghet när ens ridkompisar arbetar efter samma filosofi som man själv och man känner att de verkligen känner med och för sina hästar. Mitt sällskap igår var Issi, Josse och Lollo (smeknamn hihi). Issi rider sin left brain extroverta Felix i bara savvystring runt halsen och med sticken som "styrpinne". Felix är helt "in tune" med Issi ch lyssnar på hennes minsta kommando. Han är härligt positiv och full av energi, älskar att få uppgifter. Lollo är helt underbart förstående med sin right brain extroverta Joshua som kan bli lite het under fötterna ibland. Hon har fart och fläkt kring sig och är orädd som få, men hon har verkligen kontroll och han lyssnar på hennes ledarskap. Josse med sin left brain introverta Felicia (Ebbas bästa kompis sen små fölben), har arbetat upp och förtjänar verkligen sin ledarroll över Felicia, hon är bra på att motivera Felicia och även ta han om hennes ibland mer extroverta sidor som kan dyka upp i vissa lägen. Alla dessa fina vänner känns supertrygga som partners med sina hästar att rida ut tillsammans med.

Så vi red i ca. två timmar, pausade och tog en fika i skogen, för att sen rida vidare en timme till. Mycket skritt förstås eftersom det var en del asfalterad väg och även trafikerat. Men vi fick sträcka ut oss i en lång galopp med och travade även på flera ställen, såväl kortare som längre sträckor.

Ebba som inte har kondition precis, sommarbetesrund om magen, har inte varit hos henne för att konditionsträna något direkt de senaste veckorna hängde med bra i tempot. Hon blev svettig men verkade ha en hel del krafter kvar även på slutet av turen.

Vad upptäckte jag då under denna långtur? Jo jag upptäckte en hel del. Gjorde mina observationer. Sånt som jag måste tänka på och träna på. Till exempel att jag har svårt att rida henne med bara sitsen fortfarande när det kommer till att stanna och sakta av. Hon känner inte när jag "slutar rida" eller så vill hon inte känna det. (vet ej ännu vilket) Faktum är att Ebba plötsligt får en hel del "gas" när hon är ute i sällskap med andra hästar.

Vi kan oftast gå i position längst bak i ledet men i vissa lägen blir hon rushig och vill komma längre fram. En annan sak jag upptäckte att det är svårt för henne att passera hästhagar med hästar som springer mot henne eller med henne ganska nära, hon får något slags klaustrofobikänsla verkar det. Liksom lite panik och verkar känna sig väldigt trängd och osäker. Är det att hon är låg i rang i hagen hemma och alltid varit tillsammans med andra hästar i flock?

Jag upptäckte vidare att jag behöver träna mer med sticken eftersom hon ibland inte "bryr sig" om när jag dirigerar hennes framdel med den istället för med tyglarna på hackamoret.

Jag upptäckte även att hon ibland kan hetsa upp sig när hon travar och dela hamnar efter de andra och dels när sträckan bli längre så är det som om hon ökar farten för att hon blir lite uppspelt. Jag tycker att de tecken som hon visar ibland är betydligt mer "go" än "whoa". Intressant!

Finns ju en hel del att arbeta med!

Hade tyvärr inte med egen kamera igår, brukar alltid ha det, men missade ta med.
Dock har mina vänner både filmat och tagit kort med kamera och mobiltelefon så jag hoppas få ta del av bilder sen och se på resultatet. Men kanske blir det även fler långritter i sommar, hoppas på det. Vi har pratat om att arrangera en långritt med övernattning. Mysigt!

Hoppar lite nu men en sak som slog mig var att innan vi red ut så lekte vi ju med hästarna för att se deras dagsstatus. Issi hjälpte mig lite och lekte med henne och visade en bra circling game och change of direction. Issi är så beslutsam och har superbra tajming och hon förklarade för mig att jag antagligen använder för lång fas 1. Dessutom har jag inte varit noga med att leda ut och förstärka driving mot framändan. Detta ska jag absolut träna mer på. Bara några minuter efter att Issi visat med Ebba så var min häst helt annorlunda, betydligt mer alert och uppmärksam mot mig :) Detta visar mig även tydligt att nyckel nummer sju för framgång, support, är jätteviktig.


Idag fyller lilla Ebba 22 år och jag och min lille son ska åka ut och ge henne en riktigt god och härlig hästtårta, klappa om henne ordentligt och bara vara undemanding :) Hon kanske har lite träningsvärk idag mitt lilla hjärta.
Men idag kommer jag inte be något fysiskt av henne, bara ge henne massor av kärlek och gos :)

torsdag 10 juni 2010

Bloggskolk?

Nejdå!

Bara haft lite för mycket runtomkring och även min och Ebbas tid tillsammans har tyvärr blivit minimerad kvantitetsmässigt men dock inte kvalitetsmässigt. Vilket ju är mycket positivt! :)
Jag lägger alltid in mina små kluriga inslag när vi ses jag och Ebba, vad vi än gör, och jag måste nog faktiskt berömma mig själv med en peppande klapp på axeln ändå att
fantasin är med mig. Vad skulle man göra utan den? När livet runtomkring en och mitt uppe i går i hundra knyck med hus, barn, jobb, sjukdomar med mera så är det inte lika lätt att vara strukturerad och alltid ha en plan. Jag går mer på känsla just nu och tror inte det skadar varken mig eller min häst. Det blir spontant. Det blir även roligt och trevligt det med. Men jag går inte över gränsen och ber något från Ebba som jag vet kräver mycket förberedelse eller massor av energi. Vi har våra bättre och sämre dagar och de har sina. Försöker dock att tänka på att hålla FOKUS uppe. Att vara helt närvarande i det vi gör just där och då, här och nu.

Vädret har varit växlande minst sagt dessa veckor. Några riktigt varma och soliga dagar, ren sommarvärme, för att sen bjuda kallare grader och regn. Och sedan sol igen fast kallt i vinden. Klurigt detta med att klä sig efter väder samt även se till hur lilla Ebben mår som går ute dygnet runt. Men hästar är hästar och de är ju tåliga. Kanske är det månne min antropomorphism som gör att jag ängslas över om lilla hjärtat mitt fryser osv? Hm.. att fundera vidare på.

Hoppas det ska bli mer tid för oss kommande veckor dock, kvantitet också, hand i hand med kvalitet. Då blir det som bäst.

Ska bli riktigt kul att komma på David Lichman clinic några dagar under semestern också. Längtar verkligen efter det!

Tjing så länge! Hoppas det blir mer skrivet på bloggen framöver med.
Expect a lot, accept a little! :)