Vi tränar på att vara ETT med transporten :O)

Ja det gör vi sannerligen. Går och suktar efter en egen kärra till oss två så att vi kan köra i tid och otid. Får väl se om man vågar investera i en. Hur som helst så
är jag fortfarande lite osäker och nervös ibland när vi är kring transporten, just att be henne in hela vägen och sen även att börja lägga på bommen bakom rumpan på henne, just i det momentet jag ju vet att hon kan helvända från att verka cool till att visa tecken på klaustofobisk ångest och panik. Usch, jag blir ledsen när det sker. Men ska försöka hålla mig cool. Är ju en ledare trots allt ;) Köpte Eddy Moddes e-bok om lastning och kollat på lite filmer där han lastar olika hästar. Skulle inte säga nej till privat vägledning och coachning.

Kram på er alla hästälskare där ute! Ha en fin dag och vecka :)

/Jenny & Ebba

Det funkar bara inte...varför?

Försöker att återuppta bloggandet men det har som suttit fast länge nu och det sitter visst alltjämt fast :s
Bloggandet var ju i första hand tänkt som lite roligt för min egen del att föra dagbok och skriva av mig av mina upplevelser av min och Ebbas resa men även är det ju roligt om andra vill läsa det man skriver och ge en kommentarer. Kanhända får man några riktigt bra tips och råd efter vägen med ju.

Ebbas och min resa då.. Vi har väl stagnerat kan man säga.. något som inte får hända.. man kanske inte ska kalla det så, för det står väl egentligen aldrig still när man praktiserar det man lärt sig så här långt online, freestyle och liberty trots allt och får in det i små portioner som inslag i vardagen som lätt blir stressig men annat runtomkring. Hela tiden får jag påminna mig själv som ett mantra "TA DEN TID DET TAR". Försöker sporra mig själv till att jobba på efter mina egna förutsättningar och Ebbas med såklart. Jag har enormt stora ambitioner som person, med det mesta här i livet, och därför känns det som när det gäller min utveckling i PNH och resan med Ebba som ska ta oss framåt liksom är hindrat av fotbojan TIDEN :) Antagligen ligger det något mänskligt där i att jämföra sig med andra, vilket man absolut inte ska göra, den enda jag kan jämföra mig med är ju mig själv.

Nåja, Ebba verkar fortfarande tycka att det är rätt okej att vara med mig. Hon kommer till mig i hagen även om det kan gå väldigt långsamt. Jag är inte tillräckligt intressant och stimulerande kanske. hm... Continous improvments! Det finns nog saker jag kan göra för att ändra på det.

Ha det gott mina kära Parelli vänner och har ni någon pepp i fickan så får ni gärna dela den med mig :) Kram! /Jenny & Ebba