lite livstecken igen.. :)

Nu var det igen ett tag sedan jag skrev här ju. Lilla Ebben frodas och verkar efter min bästa förmåga att läsa av henne att må bara bra =) Vi kör på lite lätt igen och vi tränar mest på att få upp vår kommunikation till ett värdigt level 2 tycker jag. Det går skapligt med det mesta. Sen rätt vad det är så är vi på level 3 övningar och nosar. Detta utan 45 fotaren som jag inte äger ännu. Det vi har svårt att få till är framförallt change of direction samt generellt att få upp intresse och energi. Mycket vore kul att prova på och jag skulle gärna träna för Erika eller Karin framöver. Dock känner jag mig ju tveksam om att lasta och köra mer långväga distanser med min häst som ju är till åren och alltid visar tendenser mer eller mindre att verkligen vara unconfident i transporten. Om jag bara hade en gammal transport jag kunde få ställa i hagen, ge henne mat i, leka med henne i och runt den etc. Ta ner dramatiken, och hamna där "it´s not about the trailer". Funderat ett tag på att filma och skicka in någon level med men det går verkligen upp och ner med inspirationen såväl som självkänslan. Är nog lite väl kameranervig och blyg egentligen.

Så kul det var att jag kunde gå på Parelli clinic i sommar med mina fina vänner. Vi hade fantastiskt trevligt och det var mycket intressant att vara med som åskådare/fotmedlem i Falkenberg på David Lichman clinic och självklart är man motiverad, inspirerad och sporrad av allt man lärde på de två dagarna jag närvarade på kursen. Saknade min kära Ebba där massor och ville hem och prova det jag snappat upp såklart.


De senaste veckorna har jag allt oftare märkt av att Ebba blir unconfident i nya miljöer, generellt på uteritter i naturen samt i närhet av nya hästar hon inte känner eller går tillsammans med. Hon blir det även när vi ska passera hingsten som vi har i vårt stall ute i hagen, beter sig som jag vet inte vad. Lyssnar inte alls på mig då, springer nästan över mig. Vad är allt detta tro? Hur ska jag arbeta med det?

Intressant uppdrag! :)


På återseende, keeping it natural.

Sent ska syndaren vakna...

För känns så trist att jag varit slapp och inte bloggat.. eller kanske inte ska kalla mig själv slapp. Har trots allt ett nytt liv att bygga upp. En stor härlig familj varannan vecka som innebär massor av jobb och energipåläggning. Så vad har då hänt med lilla Ebbisen och mig de senaste ca 4 veckorna. Mja, inte många knop på träningsfronten i alla fall. Får plocka fram och påminna mig om "hur man äter en elefant" texten kommer fram när man funderar på om man egentligen gör några framsteg. Visst gör man det, men i sig egen takt, i sin hästs takt med för den delen.

Vi har haft veckor av en olidlig värme och de äckliga blodsugande djuren fullkomligt äter upp våra hästar. Såpass att min underbara stallvärdinna med döttrar plockat in hästarna mitt på dagen så de får vila inne i stallet. Stallet som nu blivit ommålat och fint (boxarna invändigt).

Annars äter Ebba massor av gräs och lever ett gott slappt sommarlovsliv utan min iblandning alltför mycket. Det är en sån period nu, där allt liksom ligger lågt.
Ja, helt ärligt min energi räcker inte till, fokus hittas inte riktigt och då är det bäst att ta det mycket långsamt.

Lilla hjärtat vet nog att matte bryr sig för det försöker hon att visa. Bara det att lilla hjärtat mest är LBI och bestämmer liksom själv när hon vill och inte vill, så är det mest nuförtiden.

Jo det förstås, vi träffade ju på en alien hund med en konstig plasttratt på huvudet hos grannen för någon vecka sen i paddocken. Huvaligen! Det kunde inte annat än resultera i RBI beteende, freeze and then EXPLODE :D

Nu ska matte Jenny bege sig som fotfolk på David Lichman kurs i två dagar i vackra härliga Falkenberg i mycket gott sällskap, det ska bli sååå spännande. Förvånad om inte matte Jenny då kommer hem med nytt sug att leka igen. :) Då får vi köra sena kvällar, annat går inte i värmeböljan.

So long! Keep it natural and remember to have fun!