Havrepappan

Ramlade in på ett inlägg på facebook idag som jag bara var tvungen att kommentera...

Hippson.se - Havrepappa - Tillfälligt fokus på säkerhet

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/tillfalligt-fokus-pa-sakerhet.htm

Så här ville min kommentar komma fram...

Bra! Havrepappan har rätt i att barn och vuxna ska använda ridhjälm tycker jag. Det är det minsta säkerhetsredskapet. :) Sen säger han inte ett ord om de rent psykologiska aspekterna av att barn och vuxna (människor-rovdjur) umgås och delar... tid tillsammans med naturliga bytesdjur. Där han pratar om säkerhetsprocess/kontroll, där ska vi människor lära OSS (vuxna såväl som barn och vice versa) att göra VÅR SÄKERHETSCHECK av hästen INNAN vi sitter upp på den. Och verkar den inte ridbar så ÄR den inte det!! Vi ska INTE chansa!! Vi ska lära barnen att hantera hästen utifrån de sidor den uppvisar i olika situationer och lära såväl oss vuxna som dem att LÄSA AV HÄSTEN. Vi måste börja på marken! Kontrollera dagsformen! Hästen ÄR INTE enkel och ridbar i alla lägen. Det är inte bara att hoppa upp, klämma om med benen för den ska gå och dra i tyglarna för att stanna den.

Och för guds skull vuxna tala om för barnen att HOPPA AV och sätt dig i säkerhet så fort din magkänsla säger dig att något kommer att hända. Allt för många lär barn att "håll dig fast, låt hästen se att du inte är rädd och att du bestämmer, du ska visa den". Är barnet rädd så är det det, Det är det värsta skitsnacket jag vet. Får fullkomligt spel om jag hör något sånt. Hästen är en extremt perceptiv varelse, den vet vad som ska ske innan det sker. När något väl händer kan det hända fullständigt explosivt och utan att människan varken uppmärksammat eller brytt sig om förändringen i hästens energi.

Sen är hästen ett stort starkt bytesdjur alltid redo att fly eller slåss. det måste man alltid ha i åtanke. Att jämföra hjälmen med säkerhetsbältet är svårt tycker jag personligen då det är en avsevärd skillnad på att sitta i en bil och ta sig fram mot att ta sig fram till häst. Det är ett levande väsen vi slår oss ihop med, med egna tankar, känslor, idéer, uppfattningar och verkligheter. Ett djur som vi dessutom har svårt att förstå för att dess natur är så väsenskild vår egen. En bil framför vi med hjälp av total kontroll, en häst mår dåligt av att stänga av huvudet och människan tar över dess ansvar. Många tror att en häst har inget ansvar. Genom att fullständigt microstyra hästen i allt den gör så visar vi att vi är rovdjuret med kontrollen. Vi bryter ner hästen så att den slutar tänka, och vad gör den då? jo, agerar på instinkt. Och vad är instinkten när hästen blir skrämd, nervös, orolig, irriterad? jo, fly eller slåss.

Så ja, hjälmen är ETT steg i säkerhetstänket, men tyvärr finns det alltför många föräldrar som släpper upp sina barn på de stora ultimata bytesdjuren och tänker och tror att bara ungen har en hjälm och en väst så går allting bra. "lite stirriga, stressade, oroliga ponnies med för mycket "havre i motorn" skadar ingen, hon har ju trots allt skyddsutrustningen på, det är bara lite "bus"".

Man ser så mycket skit så man blir mörkrädd tyvärr. Det sorgliga är att barnen ofta själva vet och förstår mer än de vuxna gör, barnen är intuitiva fortfarande, de har från början med sig att lyssna på sin instinkt. Ledsen blir man över vuxnas handlingar och förhållningssätt, att hästvärlden inte är mer upplyst än så. Men nu kanske den börjar bli det?? :) Då vill jag vara med om den förändringen och skulle vara jätteglad om upplysningen spred sig så världen blir bättre för såväl människor som hästar :) ~ Jenny, ett mänskligt rovdjur som älskar bytesdjuret hästen och som försöker vara och tänka mer som en häst när hon umgås med hästar :)


Be safe, be confident and have fun!

Det finns spöken i stallet?

Nu har vi stått i det nya stallet i över en månad. Ebba borde visa sina rätta sidor och vad hon känner för denna omställning. Hon har sannerligen visat en del som jag inte sett förr hos henne direkt. I alla fall inte som jag lagt märke till förr kring henne. Men faktum är att jag har märkt att hon är annorlunda. Hon är stel och spänd när hon står på stallgången, ibland även inne i boxen. Binder så gott som aldrig upp henne i två grimskaft utan sätter ofta fast ett grimskaft under hakan då jag inte får ha henne lös på stallgången för stallvärdinnan. Men när hon står där så dansar hon ofta omkring en massa, rör sig oroligt från sida till sida, ibland trycker hon sig mot väggen även om jag står där så jag får ta i för att inte bli klämd, ofta står hon då med höjt huvud och tittar liksom oroligt runt sig och framför sig. Hon vidgar näsborarr och hoppar till titt som tätt. Hon är också väldigt sur, SUR, låter mig inte greja med täcket och jag får inte ta på henne överallt. Hon måttar med bakbenet mot mig som för att varna och allt oftare nafsar hon mot mig var jag än står eller vill ta på henne. Vad har hänt? Hormonrubbingar pga ålder? ja det skulle det ju kunna vara. MEN, jag tror att det är något annat. Har liksom känt mig iakttagen eller att jag får en energistörning när Ebba får reaktioner där inne i stallet.

Så hör och häpna om jag vart att rysa av obehag när stallvärdinnan efter att hon kom hem från jobbet igår kväll började berätta om spöken i stallet. Det hela började med att jag frågade henne om det var något fel med elen för plötsligt igår när jag stod på stallgången så släcktes ljuset och det blev kolsvart. Jag kände mig väldigt orolig med ens, och hästarna började skruva på sig oroligt med. Jag trevade med handen i mörkret efter boxväggarna för att ta mig till min jacka som hängde på kroken på Ebbas boxdörr. Där i fickan har jag en ficklampa liggandes.
Hann dock inte ta mig fram dit innan ljuset slogs på igen. Ingen var vid dörren där strömbrytarna sitter. Det hela kändes underligt. Fick en flashback till att igår när jag var ute så var radion på, sen när stallvärdinnan gick ut ur stallet så var den fortfarande på. Den lyste och allt. Sen några minuter senare så tänkte jag "vad tyst radion blev" så gick jag dit för att kolla och då var den avstängd, helt. Ingen hade ju varit där och stängt av den, jag hade inte sett någon och det var bara jag själv och hästarna i stallet, varit de senaste kvällarna.

Så när stallvärdinnan så förklarade hur saker och ting ligger till med spöken på gården så fick jag verkligen kalla kårar. Det bekräftades liksom att jag kännder av något och att hästarna absolut gör det med.
För många många år sedan så hade det bott en dräng i gården som tog hand om en kvinna, en änka, fram tills hennes död. När änkan dog fick och kunde drängen inte bo kvar i gården och han gick ut i dåvarande ladan (dagens stallbyggnad) och hängde sig. Min stallvärdinna fick ta ut både ett och två medium då hon upplevde ett stort obehag när hon var i stallet. Ett tungt tryck, stallet kändes litet och hon blev alltid stressad därinne. Hon kände att hon ville så fort som möjligt ut igen.

Medierna förklarade att drängen var där och gjorde livet surt för hästarna i stallet (hästarna hade varit mycket oroliga) och ställt till med oreda. Han var mycket arg för att stallvärdinnan grävt i marken och ändrat så mycket när hon byggde det nya stallet som står där idag. Elektricitet som kom och gick var ett stående inslag. Elektriker tittade på det och fann absolut inga fel. Så medierna fick bort mannen. Nu finns några "goda själar" kvar och de kan få vara där. Min stallvärdinna menar att hon och en av hennes söner är mottaglig för sådana här typer av "möten" aktiviteter. Att de suger åt sig sådant. Hon har även några goda spöken med sig inne i sitt hus, men känner sig trygg och alldeles lugn med dem. Sen finns några i stallet med men enligt henne så är de goda och en man som månar mycket om hästarna finns där men ibland är han lite för mycket på hästarna så de bli irriterade menar stallvärdinnan.

Faktum är att när jag kom hem igår kväll efter att ha berättat allt detta och lite därtill för min kära mor i telefon så sökte jag på internet kring gården, drängen och annat. Det finns namn och historia kring det där. En granngård tjänar som vandrarhem och även där finns spökhistorier ifrån. Det är en mycket gammal gård som gått i arv i många generationer. Där talas om ett rum där det spökar. Vandrarhem är ju precis en sån plats som folk kommer och går till. Det tror jag kan locka till sig "aktiviteter" av såndana slag som är svåra att förklara och inte går att ta på.

Nu hoppas jag verkligen inte jag ska bli mer skrockfull och orolig än jag redan är angående detta spökande i stallet. Men känns ju inget bra om min häst inte trivs. Boxen bredvid henne står ju tom, strax 1 vecka efter att vi flyttat in var det en tjej som fick sin häst avlivad. Den hästen stod i boxen bredvid Ebbas. Den hästen var skadad och vet. dömde honom att vara sällskapshäst eller dö. Tjejen valde att avsluta hans liv. Jag fattar inte varför och tycker det hela var mycket ruskigt. Hästen var bara 9 år. Det hemska är ju sen även att de avlivar på gården ute på stallplanen. :( När jag kom till stallet igår så har en ung tjej haft med sin häst till veterinären. Han har betett sig konstigt och verkat haft mycket ont i ett bakben. Så när jag kom igår stod tjejen och grät och hon var väldigt uppriven, hade gråtit massor såg man. Jag frågade vad som hade hänt och hon berättade att veterinären sagt "sällskapshäst eller slakt". :( vad är detta undrar jag? Två stycken på kort tid sen jag kom som blir utdömda. Usch, vilken förbannelse!?! Fick veta att tjejen och hennes familj bara hyrt hästen. Så nu ska de åka och lämna tillbaka honom. I båda dessa fall med skadade hästar så hade båda nuvarandande ägarna underlåtit att besiktiga hästen ordentligt innan köp/långtidshyra. Så de har blivit "lurade".

Jag undrar bara, kan de med gott samvete lämna tillbaka hästen i detta skick till hans ägare? Hur vet de vad som kommer att hända honom? att ägaren inte hyr ut igen och att han rids med mera, trots att han har smärtor i sitt ben. usch! vilka öden!
:( jag blir ledsen och orolig när jag tänker på det. Och att det finns hästspöken med som kan gästa de som lever. huva! :S

Kan inte hjälpa det men nu känner jag mig orolig och skrockfull. Stallvärdinnan har berättat om att några hästar hon haft i sitt stall under senaste åren dött. Inget får hända min älskade häst! Hon ska vara lugn och ha frid på ålderns höst. Jag kanske borde fundera på att flytta igen och hitta ett ställe där energin känns bara lugn och god? Eller så får jag tro på att spökena som nu finns i detta stall verkligen är goda och inte kommer att skada. Jag kommer i alla fall vara observant på förändringar i Ebbas beteende. För hon kommer att visa hur hon känner, om jag bara är öppen och mottaglig för att se det. Min älskade häst. Tänk om jag kunde "höra" vad hon vill säga, det som hon verkar på något vis visa med sin kropp.

Nu tycker och tror ni kanske jag har blivit alldeles tokig men då får det vara så. Mina instinkter säger mig att det spökar i stallet och att historirna och det stallvärdinnan berättar är sant.

Tagen av detta och blir märkbart påverkad... :S

Sparsamt lekande och lite film men är ju lite oteknisk

Jaha... så var jag då seg med att rapportera min och lilla Ebbas resa igen då.
Vad gör vi i vinteryran? Vi leker lite i paddocken, inget avancerat alls, mest attraherad är jag av liberty och stick to me och Ebba verkar det passa bra med. Så vi lullar runt lite i godan ro och jag ställer inga höga krav men hittar på lite övningar för henne, små tankenötter att lösa här och var. Det är halt och mycket snö, sån där typ av snö som bildar tjocka platåsulor under hästens fötter och gör dem oerhört klumpiga och halkiga under fötterna.

Ebba får massage en gång i månaden av en jätterar, lugn och trevlig hästmassör. Tror inte Ebba är helt hundra nöjd med behandlingen då hon när det ömmar på henne vill mest komma undan och därifrån. Jag hoppas såklart ändå att massagen ska göra henne gott. Mest ömhet har hon visat i ryggen, ländryggen. Men även har det suttit stelhet i nacken och bogen. Nacken har nog blivit bättre sen hon fick den lösa tanden bortdragen dock. Nu ar nog täcket legat och spänt en del över bogen så hon kan vara stel där för det. Synd att jag täckar henne egentligen men kallstall är kallstall och när det till och med fryser i vattenspännerna inne på natten så kryper visst minusgraderna även inomhus.

Sen har det ju vart kallt ute, snöat och ibland regnblandad snö och då vill jag att hennes lite stela och ömma rygg ska vara varm och go. Genom att täcket får ligga kvar på under natten blir det heller inget extra jobb för min stallvärdinna som släpper ut varje morgon. Jag har i alla fall köpt ett nytt fint vintertäcke till Ebba nu med höga revärer så att bogfriheten bör bli större. Så hoppas jag att hon kan röra sig bättre och få mindre spänningar. Tur att hon har en så stor och fin box (fölbox) så hon kan röra sig rätt bra inne med.

Går och funderar på hur jag ska kunna avancera lite, för det känns som vi ändå kanske tar några steg bakåt ibland. Kanske särskilt vad gäller hennes respekt för min space och hon har blivit sämre med back-up. Jag kommer liksom inte åt hennes hjärna för att nå ut till fötterna riktigt. Kanske är vi på lågenergi både hon och jag och hon lite omotiverad?

Nästa vecka ska det komma en ny hovslagare och göra Ebbas fötter. Hoppas hoppas det är en vettig människa och att allt ska gå bra. Jag är väldigt noga med detta och är hon den aggresiva typen som morrar och gapar på hästen och är oförskämd så kommer jag inte låta henne sko. Hovarna är sämre nu och massören säger att det kan bero på att hon får för mycket betfor att äta (?) hm... tål att tänkas på.

Tjillevippen på er alla savvy vänner därute!

Vi har blivit med transport =)

En riktig raritet, en iordninggjord och ganska väl omhändertagen årsmodell -76 Boj en-hästars transport har kommit i min ägo.

Kanske är det ett köp värt pengarna, kanske inte. Man får inte veta om man inte chansar.

Om det inte blir många finresor så finns det iaf något att köra med om det skulle behövas och annars så tänkte jag vi skulle leka med den jag och lilla Ebbis.
Här kan vi prova oss fram med mitt ledarskap och hennes klaustrofobi. Vi kan lattja och experimentera. Utan att behöva tänka på att vara försiktig och att den ska återlämnas eftersom den är min egen :) Skönt!

Ja ja...får väl se hur den emottas av Ebba när hon ska introduceras för den. Måste fixa lite trevligt i framändan bara så att det kan bli lite gott gott att gå in där med.

Nytt projekt alltså....egen transport för första gången :)

Vi har flyttat...med mera =)

Ebba bor numera i ett nytt stall och hon verkar vara nöjd med det.
Under en månads tid har jag hyrt en transport att kunna ha som min egen och leka med och träna med när jag vill. Toppen!

Vi har gjort två resor med den också, den ena till hästtandläkaren för att dra ut Ebbas lösa kindtand och den andra när vi bytte stall.

Har gjort framsteg i att lasta och förstår nu mer och mer. Men än är vi inte framme på långa vägar. Det finns nog mycket kvar. Alldeles säkert är att det behövs TID och ledarskap från min sida.

Annars går det mesta i sin lunk och vi leker i nya paddocken och går promenader. I närheten av nya stallet finns en fin men igenvuxen rundcorall som man visst kan låna när man känner för det. Tänkte att jag framåt våren när all snö, is och slask försvunnit skulle föreslå att fixa till denna lite och ta med lite redskap dit så den kan underhållas vettigt.

Är lycklig att jag har underbara PNH vänner att rådgöra med, ha mysiga filmkvällar med och kunna filma lite då och då. Nu har jag ju tyvärr flyttat längre ifrån dem men det ska inte vara något hinder känner jag. Framöver så kan jag hyra en transport och åka och hälsa på dem och de mig. Har några månader tittat efter att köpa en begagnad transport med så jag kan ha min egen. Ett hett tips också är att följa Holländaren Eddy Modde som gjort en e-book om trailerloading.
Hans hemsida är http://www.trailerloading.ws. Jag köpte hans e-book och sen har han gjort några bra filmer som man kan kolla på och lära sig av.

Igår kväll fick jag förmånen att träffa en tjej med sin häst som hittills bara arbetat med "vanliga" metoder. "Tradionell" hästhantering. Faktum är att hennes häst är installad på en lokal ridklubb och det är ju där om något som man borde öppna sig mer för den naturliga hästhanteringen. Det är ofta där allting börjar, med små barn som vill lära sig rida och sköta om hästar. Är så glad att jag blev inbjuden dit igår. Hon var jättemysig att träffa och jobba med och hennes häst alldeles underbar. De kommer att bygga upp en ännu finare relation än de har idag med det som de kan lära sig av och med varandra. Det är så kul att kunna förklara, berätta och inspirera, man får en riktig injektion av savvy efter vägen liksom. Av att dela med sig av sin passion.

Savvy lifestyle :O)

Vi tränar på att vara ETT med transporten :O)

Ja det gör vi sannerligen. Går och suktar efter en egen kärra till oss två så att vi kan köra i tid och otid. Får väl se om man vågar investera i en. Hur som helst så
är jag fortfarande lite osäker och nervös ibland när vi är kring transporten, just att be henne in hela vägen och sen även att börja lägga på bommen bakom rumpan på henne, just i det momentet jag ju vet att hon kan helvända från att verka cool till att visa tecken på klaustofobisk ångest och panik. Usch, jag blir ledsen när det sker. Men ska försöka hålla mig cool. Är ju en ledare trots allt ;) Köpte Eddy Moddes e-bok om lastning och kollat på lite filmer där han lastar olika hästar. Skulle inte säga nej till privat vägledning och coachning.

Kram på er alla hästälskare där ute! Ha en fin dag och vecka :)

/Jenny & Ebba

Det funkar bara inte...varför?

Försöker att återuppta bloggandet men det har som suttit fast länge nu och det sitter visst alltjämt fast :s
Bloggandet var ju i första hand tänkt som lite roligt för min egen del att föra dagbok och skriva av mig av mina upplevelser av min och Ebbas resa men även är det ju roligt om andra vill läsa det man skriver och ge en kommentarer. Kanhända får man några riktigt bra tips och råd efter vägen med ju.

Ebbas och min resa då.. Vi har väl stagnerat kan man säga.. något som inte får hända.. man kanske inte ska kalla det så, för det står väl egentligen aldrig still när man praktiserar det man lärt sig så här långt online, freestyle och liberty trots allt och får in det i små portioner som inslag i vardagen som lätt blir stressig men annat runtomkring. Hela tiden får jag påminna mig själv som ett mantra "TA DEN TID DET TAR". Försöker sporra mig själv till att jobba på efter mina egna förutsättningar och Ebbas med såklart. Jag har enormt stora ambitioner som person, med det mesta här i livet, och därför känns det som när det gäller min utveckling i PNH och resan med Ebba som ska ta oss framåt liksom är hindrat av fotbojan TIDEN :) Antagligen ligger det något mänskligt där i att jämföra sig med andra, vilket man absolut inte ska göra, den enda jag kan jämföra mig med är ju mig själv.

Nåja, Ebba verkar fortfarande tycka att det är rätt okej att vara med mig. Hon kommer till mig i hagen även om det kan gå väldigt långsamt. Jag är inte tillräckligt intressant och stimulerande kanske. hm... Continous improvments! Det finns nog saker jag kan göra för att ändra på det.

Ha det gott mina kära Parelli vänner och har ni någon pepp i fickan så får ni gärna dela den med mig :) Kram! /Jenny & Ebba

lite livstecken igen.. :)

Nu var det igen ett tag sedan jag skrev här ju. Lilla Ebben frodas och verkar efter min bästa förmåga att läsa av henne att må bara bra =) Vi kör på lite lätt igen och vi tränar mest på att få upp vår kommunikation till ett värdigt level 2 tycker jag. Det går skapligt med det mesta. Sen rätt vad det är så är vi på level 3 övningar och nosar. Detta utan 45 fotaren som jag inte äger ännu. Det vi har svårt att få till är framförallt change of direction samt generellt att få upp intresse och energi. Mycket vore kul att prova på och jag skulle gärna träna för Erika eller Karin framöver. Dock känner jag mig ju tveksam om att lasta och köra mer långväga distanser med min häst som ju är till åren och alltid visar tendenser mer eller mindre att verkligen vara unconfident i transporten. Om jag bara hade en gammal transport jag kunde få ställa i hagen, ge henne mat i, leka med henne i och runt den etc. Ta ner dramatiken, och hamna där "it´s not about the trailer". Funderat ett tag på att filma och skicka in någon level med men det går verkligen upp och ner med inspirationen såväl som självkänslan. Är nog lite väl kameranervig och blyg egentligen.

Så kul det var att jag kunde gå på Parelli clinic i sommar med mina fina vänner. Vi hade fantastiskt trevligt och det var mycket intressant att vara med som åskådare/fotmedlem i Falkenberg på David Lichman clinic och självklart är man motiverad, inspirerad och sporrad av allt man lärde på de två dagarna jag närvarade på kursen. Saknade min kära Ebba där massor och ville hem och prova det jag snappat upp såklart.


De senaste veckorna har jag allt oftare märkt av att Ebba blir unconfident i nya miljöer, generellt på uteritter i naturen samt i närhet av nya hästar hon inte känner eller går tillsammans med. Hon blir det även när vi ska passera hingsten som vi har i vårt stall ute i hagen, beter sig som jag vet inte vad. Lyssnar inte alls på mig då, springer nästan över mig. Vad är allt detta tro? Hur ska jag arbeta med det?

Intressant uppdrag! :)


På återseende, keeping it natural.

Sent ska syndaren vakna...

För känns så trist att jag varit slapp och inte bloggat.. eller kanske inte ska kalla mig själv slapp. Har trots allt ett nytt liv att bygga upp. En stor härlig familj varannan vecka som innebär massor av jobb och energipåläggning. Så vad har då hänt med lilla Ebbisen och mig de senaste ca 4 veckorna. Mja, inte många knop på träningsfronten i alla fall. Får plocka fram och påminna mig om "hur man äter en elefant" texten kommer fram när man funderar på om man egentligen gör några framsteg. Visst gör man det, men i sig egen takt, i sin hästs takt med för den delen.

Vi har haft veckor av en olidlig värme och de äckliga blodsugande djuren fullkomligt äter upp våra hästar. Såpass att min underbara stallvärdinna med döttrar plockat in hästarna mitt på dagen så de får vila inne i stallet. Stallet som nu blivit ommålat och fint (boxarna invändigt).

Annars äter Ebba massor av gräs och lever ett gott slappt sommarlovsliv utan min iblandning alltför mycket. Det är en sån period nu, där allt liksom ligger lågt.
Ja, helt ärligt min energi räcker inte till, fokus hittas inte riktigt och då är det bäst att ta det mycket långsamt.

Lilla hjärtat vet nog att matte bryr sig för det försöker hon att visa. Bara det att lilla hjärtat mest är LBI och bestämmer liksom själv när hon vill och inte vill, så är det mest nuförtiden.

Jo det förstås, vi träffade ju på en alien hund med en konstig plasttratt på huvudet hos grannen för någon vecka sen i paddocken. Huvaligen! Det kunde inte annat än resultera i RBI beteende, freeze and then EXPLODE :D

Nu ska matte Jenny bege sig som fotfolk på David Lichman kurs i två dagar i vackra härliga Falkenberg i mycket gott sällskap, det ska bli sååå spännande. Förvånad om inte matte Jenny då kommer hem med nytt sug att leka igen. :) Då får vi köra sena kvällar, annat går inte i värmeböljan.

So long! Keep it natural and remember to have fun!

Helgen avslutades på bästa sätt med..

en långritt i goda vänners sällskap. Spontant (åtminstone för min del) blev det en ca. 3 timmar lång ridtur igår eftermiddag/kväll. Supermysigt! Ridturen bjöd på varierad terräng. Grusväg + asfalterad väg + skog. Jag är så tacksam att kunna vara ute och rida med vänner som har savvy. Underbart! Man känner en helt annan trygghet när ens ridkompisar arbetar efter samma filosofi som man själv och man känner att de verkligen känner med och för sina hästar. Mitt sällskap igår var Issi, Josse och Lollo (smeknamn hihi). Issi rider sin left brain extroverta Felix i bara savvystring runt halsen och med sticken som "styrpinne". Felix är helt "in tune" med Issi ch lyssnar på hennes minsta kommando. Han är härligt positiv och full av energi, älskar att få uppgifter. Lollo är helt underbart förstående med sin right brain extroverta Joshua som kan bli lite het under fötterna ibland. Hon har fart och fläkt kring sig och är orädd som få, men hon har verkligen kontroll och han lyssnar på hennes ledarskap. Josse med sin left brain introverta Felicia (Ebbas bästa kompis sen små fölben), har arbetat upp och förtjänar verkligen sin ledarroll över Felicia, hon är bra på att motivera Felicia och även ta han om hennes ibland mer extroverta sidor som kan dyka upp i vissa lägen. Alla dessa fina vänner känns supertrygga som partners med sina hästar att rida ut tillsammans med.

Så vi red i ca. två timmar, pausade och tog en fika i skogen, för att sen rida vidare en timme till. Mycket skritt förstås eftersom det var en del asfalterad väg och även trafikerat. Men vi fick sträcka ut oss i en lång galopp med och travade även på flera ställen, såväl kortare som längre sträckor.

Ebba som inte har kondition precis, sommarbetesrund om magen, har inte varit hos henne för att konditionsträna något direkt de senaste veckorna hängde med bra i tempot. Hon blev svettig men verkade ha en hel del krafter kvar även på slutet av turen.

Vad upptäckte jag då under denna långtur? Jo jag upptäckte en hel del. Gjorde mina observationer. Sånt som jag måste tänka på och träna på. Till exempel att jag har svårt att rida henne med bara sitsen fortfarande när det kommer till att stanna och sakta av. Hon känner inte när jag "slutar rida" eller så vill hon inte känna det. (vet ej ännu vilket) Faktum är att Ebba plötsligt får en hel del "gas" när hon är ute i sällskap med andra hästar.

Vi kan oftast gå i position längst bak i ledet men i vissa lägen blir hon rushig och vill komma längre fram. En annan sak jag upptäckte att det är svårt för henne att passera hästhagar med hästar som springer mot henne eller med henne ganska nära, hon får något slags klaustrofobikänsla verkar det. Liksom lite panik och verkar känna sig väldigt trängd och osäker. Är det att hon är låg i rang i hagen hemma och alltid varit tillsammans med andra hästar i flock?

Jag upptäckte vidare att jag behöver träna mer med sticken eftersom hon ibland inte "bryr sig" om när jag dirigerar hennes framdel med den istället för med tyglarna på hackamoret.

Jag upptäckte även att hon ibland kan hetsa upp sig när hon travar och dela hamnar efter de andra och dels när sträckan bli längre så är det som om hon ökar farten för att hon blir lite uppspelt. Jag tycker att de tecken som hon visar ibland är betydligt mer "go" än "whoa". Intressant!

Finns ju en hel del att arbeta med!

Hade tyvärr inte med egen kamera igår, brukar alltid ha det, men missade ta med.
Dock har mina vänner både filmat och tagit kort med kamera och mobiltelefon så jag hoppas få ta del av bilder sen och se på resultatet. Men kanske blir det även fler långritter i sommar, hoppas på det. Vi har pratat om att arrangera en långritt med övernattning. Mysigt!

Hoppar lite nu men en sak som slog mig var att innan vi red ut så lekte vi ju med hästarna för att se deras dagsstatus. Issi hjälpte mig lite och lekte med henne och visade en bra circling game och change of direction. Issi är så beslutsam och har superbra tajming och hon förklarade för mig att jag antagligen använder för lång fas 1. Dessutom har jag inte varit noga med att leda ut och förstärka driving mot framändan. Detta ska jag absolut träna mer på. Bara några minuter efter att Issi visat med Ebba så var min häst helt annorlunda, betydligt mer alert och uppmärksam mot mig :) Detta visar mig även tydligt att nyckel nummer sju för framgång, support, är jätteviktig.


Idag fyller lilla Ebba 22 år och jag och min lille son ska åka ut och ge henne en riktigt god och härlig hästtårta, klappa om henne ordentligt och bara vara undemanding :) Hon kanske har lite träningsvärk idag mitt lilla hjärta.
Men idag kommer jag inte be något fysiskt av henne, bara ge henne massor av kärlek och gos :)

Bloggskolk?

Nejdå!

Bara haft lite för mycket runtomkring och även min och Ebbas tid tillsammans har tyvärr blivit minimerad kvantitetsmässigt men dock inte kvalitetsmässigt. Vilket ju är mycket positivt! :)
Jag lägger alltid in mina små kluriga inslag när vi ses jag och Ebba, vad vi än gör, och jag måste nog faktiskt berömma mig själv med en peppande klapp på axeln ändå att
fantasin är med mig. Vad skulle man göra utan den? När livet runtomkring en och mitt uppe i går i hundra knyck med hus, barn, jobb, sjukdomar med mera så är det inte lika lätt att vara strukturerad och alltid ha en plan. Jag går mer på känsla just nu och tror inte det skadar varken mig eller min häst. Det blir spontant. Det blir även roligt och trevligt det med. Men jag går inte över gränsen och ber något från Ebba som jag vet kräver mycket förberedelse eller massor av energi. Vi har våra bättre och sämre dagar och de har sina. Försöker dock att tänka på att hålla FOKUS uppe. Att vara helt närvarande i det vi gör just där och då, här och nu.

Vädret har varit växlande minst sagt dessa veckor. Några riktigt varma och soliga dagar, ren sommarvärme, för att sen bjuda kallare grader och regn. Och sedan sol igen fast kallt i vinden. Klurigt detta med att klä sig efter väder samt även se till hur lilla Ebben mår som går ute dygnet runt. Men hästar är hästar och de är ju tåliga. Kanske är det månne min antropomorphism som gör att jag ängslas över om lilla hjärtat mitt fryser osv? Hm.. att fundera vidare på.

Hoppas det ska bli mer tid för oss kommande veckor dock, kvantitet också, hand i hand med kvalitet. Då blir det som bäst.

Ska bli riktigt kul att komma på David Lichman clinic några dagar under semestern också. Längtar verkligen efter det!

Tjing så länge! Hoppas det blir mer skrivet på bloggen framöver med.
Expect a lot, accept a little! :)

Från värmebölja till köldslag på nolltid

Imorse när jag kom till stallet verkar det som hästarna haft en blöt och kall natt ute. Lilla hjärtat mitt stod och skakade när jag hämtade in henne. Så kall,
så kall :( Så det blev fram med liten frottéhanduk jag hittade och massera upp lite värme och så på med fleecetäcket och regntäcket över det. Så tog jag en promenad med henne efter att ha gett henne lite kraftfoder till frukost och tvättat framkotan.
Ebben var liksom lite RBI idag, trösklar lite varstans och i kom långsamt framåt.
Hon verkade vilja stanna inpå mig nästan och såg liksom ängslig ut i blicken.
Huvudet högt och nacken väldigt spänd. Vet inte om jag inbillar mig men tror hon har lite stelhet eller ont i musklerna i nacken.

Sen så var ju hela hon nedkyld. Jag förbannar mig själv som inte håller koll på vädret bättre i allmänhet, i synnerhet vad för väder det ska bli under natten nu när hon går ute. Trots allt så är hon ju gammal och kanske inte rör sig tillräckligt i hagen samt fått sämre blodcirkulation.

Nä fy skäms, bättring på mig som matte där! Men det svängde å andra sidan snabbt som tusan ju, Helgen har vi ju haft strålande sol och en värme inte utav denna värld, säkert omkring 25+ minst. Så detta kalla regn kom som en kalldusch minst sagt.

Får se om det blir en tur till stallet ikväll igen för att träna lite. Om regnet ger med sig vill säga. I detta väder fryser både djur och mannskap.

Dusch, mys, Liberty och massage...

Blev det denna söndag. Vilket väder vi har haft i den här delen av landet! Strålande sol och omkring 23-25 grader i temperatur. Sommarvärme!

Med detta så kommer ju tyvärr de äckliga flugorna med och besvärar våra kära djur.
Flugluvan på och sprayen i beredskap.

Slappardag på lördag, vilket innebar endast friendly och undemanding i hagen.
Sen skulle vi människor ta hand om oss och det blev en härlig tur med båten några timmar i goda vänners lag och sen trevligt umgänge vidare på kvällen.

Idag söndag har jag spolat av Ebba med trädgårdsslangen och det verkade uppskattat.
Såpass att hon sedan när vi gick till paddocken för att leka i Liberty bestämde sig för att rulla sin halvvåta kropp ordentligt i den finkorniga sanden :)

Libertyn gick fint, var ganska spontant och oplanerat men hon följde mina kommandon utan större problem. Vi gjorde lite 8:or och weaves. Stick to me och sideways övningar.

Sen hoppade jag upp en stund och red lite Freestyle i bara savvy stringen runt halsen. Inte alltid hon uppmärksammar mina signaler med sticken men så har vi ju inte direkt gjort dessa övningar förr heller. Var väldigt spontant idag allting.

Avslutade vår stund tillsammans idag med massage. Och oj som hon tycktes njuta. Spänningar i nacken dock tycker jag. Lite ovillig att sänka huvudet i porcupine med. Masserade igenom så gott som hela kroppen på henne och hon blev märkbart avslappnad av behandlingen. Så promenerade vi hem och hon fick gå ut till de andra i hagen igen.

Imorgon blir det troligen tidigt stallande, innan jobbet. Då får vi ut och lyssna på fågelsången :)

ons 19, tors 20 och idag fre 21

Stallandet denna vecka onsdag och fram tills idag blir lite korta pass och ganska lite ren "träning". Pysslar om mitt lilla hjärta så gott jag kan vad gäller påsparkat bakben och håravfall på framkotan. Jag vet inte om jag inbillar mig bara men tycker det verkar att bli bättre i framkotan av tvättandet och smörjandet.

Alla våra tre barn var med mig i stallet onsdag kväll efter jobbet och middagen och de skötte sig utomordentligt bra. Vi tog en kort promenad men barnen var trötta och blev lite flamsiga.
Ebba börjar att brösta upp sig för Hilbek, nytillkomne hingsten i stallet.

Igår torsdag bestämde sig åskan, blixtarna och hällregnet att slå ner över oss på eftermiddagen. Värmen som föregick detta regnoväder har varit olidligt kvan och klibbande på kroppen. Eftersom vi var på gårdsfest på dagis med avtackning av fröknar och barn (i förväg) så följde min lille kille med till stallet efteråt. Han skulle rida en bit sa han men väl uppe i sadeln och på Ebbas rygg så var det alltför
jobbigt allting tyckte han visst, blev tjurig och skulle inte alls rida längre. Okej, så kan det gå. Bara att ta av allt igen. Höll dock Ebba kvar lite online och lekte lite med henne, det blev lite fokus på circling samt change of direction. Vi har inte kläm på detta med att byta varv känner jag. Jag gör något fel så att hon tolkar det som att hon ska öka farten i det varv hon går i istället. Förmodligen måste jag bli tydligare med att lägga tryck på hennes bakdel så att hon har sitt ansikte vänt mot mig. Det verkar som om hon inte ser vad jag vill att hon ska göra.

Idag regnar det lika bråkigt på eftermiddagen verkar det. Ska ta en tur ut och göra det jag gjort mest varje dag i alla fall. Tvätta och smörja in kotan fram.

Så får man se om det blir mera kvalitetstid i helgen. Får hoppas det. Längtar!

Betessläpp

Idag fick våra kära hästar komma ut på det gröna "for real" :)
Hoppas det ska bli fina varma nätter så de kan gå ute och strosa och njuta av livet som häst.

Vädligt lite tränande nu på det sista. Kanske ska man våga sätta igång lite mer seriöst snart igen. Men allt är härligt med att vara med och hos Ebba så det gör inte hela världen heller. Att gå promenader stärker både henne och mig och allt man gör finns det ju ett hjärta i och en tanke med.

När jag såg henne dyka ner i det härliga gräset imorse så såg jag dock en stor mage framför mig. Men vad gör väl det egentligen? Bättre lite mull och hull än tvärtom.

Helgens aktiviteter ..

Promenerat med Ebbiluren idag. Bakbenet verkar bli bättre, skönt! Hon fick ha Jesper på ryggen en stund på en kort promenad eftersom han annars tyckte det blev för långt att promenera. Fortsätter att tvätta framkotan med Hibiscrub och tycker det verkar vettigt. Dock blir det ju ganska uttorkat så idag lade jag på och smörjde in med Salsyvase som ska hjälpa till att avlägsna sårskorpor på ett snällt sätt samtidigt och verka uppmjukande på sådant.

Man tränar på sina små saker man lärt sig även före och efter samt under promenader.
Man trixar och fixar och klämmer in små hjärngympeövningar i det vardagliga och detta tackar jag verkligen Parelli för. Jag läser hela tiden av Ebba och det är så spännande att se henne i alla olika situationer som kan uppstå.

Idag fixade jag avmaskningen på henne med. Inga som helst problem att öppna munnen och svälja den äckliga geggan. Jag har preppat ett tag och övat med en spruta som jag haft betforvatten i, mums tyckte Ebba, varje gång. Så idag var det bara lite äckligare grejer i sprutan. "oj, idag var det en dålig blandning". Skönt att det är avklarat nu i alla fall så hoppas jag det tar kål på maskarna som hon hade i sig (var inte så hemskt mycket), och att alla hästarna kan släppas ut på det gröna snart för att njuta av det friska betet.

Längtar till ljumma sommarkvällar och mera fokuserad lek. Drömmer mig bort en stund och tänker att än finns det tid och så mycket att lära. Continous improvements! :)

Lite bilder..

Nytillskottet i stallet - Hingsten Hilbek





































Flocken samlas och samsas, trevligt att se :)

Dagar av promenader och försöka lindra svullnader och dyl

Mycket promenader nu när Ebba skadat sitt bakben. Försöker ju få bukt med en framkota som har nått eksemutslag med eller vad det nu är. Tvättar nu med bakteridödande varje dag på framkotan, promenerar varje dag för bakbenet och så får hon ha back on track på natten. Verkar som det blir bättre.

Nya hingsten i stallet verkar vara intressant men hon är lite tjurig på honom inne. Annat blir det nog så snart hon brunstar kan jag tro, får man väl se om man känner igen sitt kära sto. Åldern verkar inte hindra damen ifråga :)

lite bildpotpouri :)

Keep scratching keep smiling... that´s what friends are for :)



I hästens öga, där finner du sanningen! :)



Denna lilla fina sten har min älskade mor målat till mig :) <3

Lördag bjöd på lång skrittur, söndag på pyssel och promenad

Lilla hjärtat mitt har skadat sig på något i hagen troligen. Rivit sig på vänster bakben utsidan och det blödde lite igår så jag tog hand om det och sen red jag ändå ut på en tur. Såret såg inte djupt ut utan ytligt. Vi var ute i lugn takt och skrittade i nära nog 2 timmar, bara lilla Ebba och jag. Ja och så naturen och fågelsången då förstås :) Underbart! Stilla och rofyllt. Harmoni och trevligt samspel mellan min kära häst och mig.

Söndag kväll när jag kom upp till stallet var benet ganska redigt svullet och varmt. Men hon verkade inte ha problem att röra sig eller stötta på det. Ömmar lite när jag är där och trycker. Så det blev spolning med massor av kallt vatten, tvätt av såret och så på med en salva som ska vara bra. Tog sedan en promenad för att se om hon var mindre svullen och hdet hjälpte visst litegrann i alla fall. Skönt. Får se vad som väntar imorgon nu då.

Det ska eventuellt komma en hingst till stallet. Redan i mitten av kommande vecka. Spännande! Men samtidigt lite skrämmande. Hur kommer det kunna förändra stämningen i den redan lilla etablerade flocken. Vad ska de tycka om honom och han om dem? Ebba måste byta box och upplåta sin till hingsten. Men hon kommer att stå nära honom, precis mitt emot. Får hoppas hon sköter sig i fint sällskap.

En härlig helg med barnen, kalas med mera, men lite hästande i veckan

Förra helgen bjöd på trevlig samvaro kring hästarna och barnen då jag anordnade kalas för min nyblivne 6-åring. Jättemysgt verkligen och lilla Ebba var med på kalaset :) Det blev med andra ord lite uteritt och äventyr.

Sedan har veckan inte bjudit på särskilt mycket hästtid utan just bara det mest nödvändiga och pyssel förstås. Hoppas på att få ta igen lite i helgen och veckan som kommer.

Ebba har fått nya skor och fina fötter igen och det är toppen. Det var välbehövligt. Jo och något annat som kanske och troligen snart lyfter upp spänningen för såväl Ebba som hennes hästpolare är att det troligen kommer en ny häst snart. En hingst. Blir spännande att se hur de ska tycka om det. Särskilt hur Ebba kommer att reagera.

Det återstår att se!

Barnfredag och kort stalltid idag på Valborgsmässo

Lite mys i hagen med mitt lilla hjärta idag. Kvalitet framför kvantitet :)
Ser fram emot att få alla barn på kalas i helgen, ge dem lite fina bilder av hästar och människor tillsammans :O) Min mänskliga (vuxne) hjärtevän och jag hade 2 års dag av vårt första möte idag :) För att göra det uppmärksammat för varandra och barnen så har vi uppvaktat varandra idag på e.m. Mysigt! Lycklig att jag får dela livet med honom, våra fantastiska barn och vår fantastiska fyrbenta bästa vän Ebba.

Torsdag - Herdbound issues...

Tog mig ut på en jättemysig tur tillsammans med alla hästarna och människorna i stallet igår kväll. Anade inte hur intressant turen skulle bli när jag bestämde mig för att låta de andra avvika och att Ebba och jag skulle ta en annan väg hem. De promenerade och jag red så jag ville ta vägen genom skogen. Men oj, vilket liv det blev på lilla Ebbiluren! Hon gick till en början om än något ovilligt fram men så när hon förstod att vi skulle ta långa vägen genom skogen blev hon som förbytt. Haha..skogstokig. Jag satt av med detsamma eftersom jag kände hennes panik börja bygga upp.

Visst var det nu så, Ebba, kunde inte förlika sig med det faktum att det var bara hon och jag kvar. Visst vi är en liten flock hon och jag, i vanliga fall. Men ikväll fick jag verkligen bevittna hur mycket starkare banden är mellan hästen och flocken av sin egen art.

Hon trampade oroligt fram och gnäggade ihärdigt efter de andra. Hon ville nästan kliva över mig och hade jag inte försvarat min space så hade hon gjort det för hon ville hem med de andra och kanske framförallt kunna se dem. Så jag fick ta upp min energi för att matcha hennes och så började jag istället använda strategin sysselsätta henne. Så vi knixade och trixade och backade. Vi flyttade framdel både genom porcupine och driving. En längre bit fick hon yo-yo:a bakåt för att stanna sänka huvudet och börja slicka. Mitt lilla hjärta, som hon tänkte. Men hon blev RBI/RBE där i skogen till en början. Strategin att ge henne mig att tänka på fungerade väldigt bra tycker jag. Hon lugnade verkligen ner sig, till synes i alla fall. Såpass att hon här och där efter vägen ville rycka åt sig lite att äta.

Intressant detta scenario var ändå. Det säger ju en del om vår relation ändå. Men man ska väl samtidigt inte döma för hårt kanske. Hästflocken är som oftast starkare knutna till varandra än vad människa - häst kan bli, i alla fall med min nivå av savvy. jag får se till att bli bättre helt enkelt. Förtjäna mitt ledarskap :)

När vi var nästan hemma så gick jag in med henne i paddocken, släppte henne fri. Hon sprang då igen och fortsatt med höjt huvud och gnäggade efter de andra. Som svarade henne då och då. Tanken jag hade med att släppa henne var att testa om vi hade någon kontakt även om hon var orolig efter hästarna. Och visst, jag hade hennes uppmärksamhet, men det var liksom som att hon talade om för mig att, du saknar förmågan att få mig lugn och lita på dig just nu. Jag gjorde catching game för att se om hon kunde fokusera på mig istället för det andra. Detta lyckades ganska bra när jag väl gett det en stund. Så tog jag på henne hackamoret igen och började göra figur 8 eftersom såna mönster tenderar att ha en lugnande effekt. Och visst, det funkade. Hon kom ner med huvudet slutade gnägga och började slicka och blinka. Tack för att du visar mig dina tecken så tydligt Ebba! :)

Så kunde vi avsluta och gå hem. Ställde henne utanför stallet lös (som vanligt) och bad henne stå stilla, detta fungerade toppen. De andra hästarna hade kommit in så vi gick in och nattade med. Jag tror att Ebba var rejält trött såväl fysiskt som psykiskt igår kväll. Det var en liten resa hon gjorde kan man säga. Och jag med.
Tackar varje dag min kära häst för att hon lär mig något nytt, om mig själv, om hästarnas psykologi, om hennes horsenality.

More savvy wanted! Continous improvements - Good better best, never let it rest - get your good better and your better best!

Tisdag bjöd på en härlig promenad i skogarna...

..i Trolle tillsammans med
Josse, Lisen och Felix. Mysigt! Vi promenerade över en timme och uj så mysigt det var. Onsdag morgon tidigt i stallet, mockade och pysslade, gick även en kort promenad innan jobbet. Härlig start på dagen att rensa tankarna med något så underbart som för att fylla dem med som frisk luft och hästliv :)

Ebbas issues..

med bland annat transporten... en tröskel att överkomma..


En bild på Ebba i transporten från hösten 2009.

Bilden påminner mig om att lastträna mera. Eller rättare sagt, leka mer med transporten som inslag och redskap.

Ebba är inte särskilt sugen på att vara kring eller allra helst i transporten.
Hon visar betydligt bättre sidor nuförtiden (mindre stressad, mer LBI) men fortfarande kan hon liksom bli RBI när hon väl är där inne och så snart jag då utövar någon form av tryck (kvittar hur försiktigt och lätt fas 1 det än är) så får hon som en slags klaustrofobi ångest och panikkänsla, hennes uttryck ändras. Jag hinner nästan inte läsa hennes signaler innan dock (som säkert är flera) utan ser det först på att hon trycker sig eller tvingar sig bakåt och emot trycket om jag håller emot, samtidigt som hennes adrenalin går upp och huvudet höjs. Hennes blick blir helt annorlunda också beroende på om framdörren (luckan) är öppen eller stängd.
Så i sista steget då man ska stänga den så puttar hon frenetiskt på dörren som i desparation för att säga "stäng inte in mig".
Hon kan även visa stress och/eller frustration genom att skrapa med framfötterna och även släppa avföring.

Å andra sidan när jag väl har lastat henne och kört sen så kan hon ha kissat på transporten, och hon äter. Så det känns som om just när vi sedan rullar så är hon ganska lugn igen. Hon är inte otålig när man stannar vid rödljus heller utan står och äter.

De senaste dagarna har jag haft tillgång till en transport i paddocken (granngården använder sin väldigt mycket och ofta och hade den parkerad i paddocken) just för att öva att vara omkring den. Så vi leker runt den men borde göra det än mer känner jag.
När vi filmade senaste gången så lyckades jag leda in henne i Liberty. Hon stannar inte inne länge men hon går in i alla fall. Det är väl så man får hålla på, approach and retreat. Sen tycker jag att hon visar mer tendenser till att vilja slinka undan med, att hon testar alla knep hon känner till, som att åla sig och orma sig så att jag måste spela tennismatch med att flytta framdel resp. bakdel för att hålla henne rakriktad så hon är redo att kliva på transporten. I dessa lägen undrar jag om jag ska köra en ännu högre mindgame och göra henne så upptagen med övningar att hon ser det som en vilopaus väl värd att sträva efter att uppnå väl därinne i transporten? Det blir då istället en lugn plats där jag lämnar henne ifred.

Jag har många tankar och funderingar kring detta med lastning och transporten känner jag. Mycket utmanande psykologi i detta moment ser jag särskilt då jag inte vet hur hon varit lastad i alla år tidigare och hon är ju 22 år gammal. Om jag skulle bli mindre direkttänkande och målfokuserad med utan bara leker utan att försöka se just att hon ska gå in så kanske hon spontant ger det till mig. Måste prövas för att veta. Väl värt det! Spännande är det!

Får väl sätta något litet mål om någon kortare resa i sommar så vi inte stagnerar med själva rullmomentet också. Jag vill att min fina häst även accepterar transporten och omvärderar metallgrottan på hjul till en hästlimousin som kan ta henne på nya äventyr och grönare gräs på andra sidan kanske, hihi :)

Måndag kväll bjöd på mys och tisdag likaså

Spenderade en del tid hos Ebba i hagen igår måndags kväll, borstade av henne lite och så gick vi en kort promenad. Idag kväll gick vi en längre promenad i sällskap med Josse, Felicia och Felix. Supermysigt i skogen.:) Efter det lekte jag lite med Ebba online i paddocken. Imorgon blir det upp tidigt i ottan, släppa ut alla hästarna och fodra innan jobbet. Så då blir det enbart undemanding. Härlig mix av mer aktivitet samt mindre. Tror det är bra för både människa och häst.

Barbackatur i solskenet, våren visar sig från sin bästa sida :)

Min hjärtevän/partner och jag tog en fin tur i skogarna i Trolle idag :) Var nästan ute i 2 timmar och vandrade allt som allt. Gick och skrotade och myste runt djur och stall idag. Njöt av lugnet och solskenet. Lyx deluxe att kunna ha detta avbrott och kontrast till det annars så hektiska i livet och vardagen. Här nedan lite bilder från dagen. Lilla Skårs mysiga stallkatt Lufsen, Lilla Skårs fina hund Bosco och hästarna i hagen =)

En lyckad lördagskväll

Lyckades leka med glädje, spontanitet och uppfinnigsrikedom ikväll.
Vi hade "rapport" tror jag bestämt, dvs mental connection. Var riktigt kul att börja i liberty och trigga igång henne lite med varierande uppgifter. Göra det oväntade.
Ebba tycktes ha riktigt kul och vara inspirerad. Vilket gjorde mig inspirerad.
Gjorde alla 7 lekar i blandad ordning, figure 8 och weave med i Liberty.

Piedestalen besökte Ebba otaliga gånger och det var oftast på eget initiativ. Berömde hennes lekfullhet genom att hon fick gärna leka med piedestalen. Två fötter på, sen tre och nästan, nästan, nästan fyra.. men då gled två ner och två bak stod kvar.

Ikväll hade jag laddat pungslungan (eller vad de nu heter de där väskorna man kan ha på magen =D) med någon slags morotspelleterat godis och det blev en hel del sån beröm med. Uppskattat såklart! :)

Stick to me gick toppen, hon följer bättre och bättre mina kommandon om att öka farten, sakta ner och backa och allt oftare kan jag backa henne från zon 5. Även med savvy string runt bakbenen. Hon galopperar så snart jag tar upp min energi och galopperar i min kropp. Circling game fick vi till några varv men det är lätt hänt att jag tappar hennes uppmärksamhet där fortfarande. Men så har jag ju inte någon fin rundcorall heller utan använder mig av en 60x40 m stor paddock (tror jag måtten är).

Sen åkte 22 fots linan på och mera circling game, inga större problem nu att få henne cirla mig med engagemang och ansvar 4-5 varv i trav. Hon saktar ner bra på kommando med. Change of direction går inte toppen precis. Hon missförstår mig ideligen och ökar farten istället för att stanna upp och vända när jag tar stegen bakåt och sänder åt andra hållet. Där har vi att träna på.

Lyckades smita in ett moment med lek runt transporten med och nöjde mig idag med att hon skulle känna att det kan vara trevligt att kliva upp på "lastbryggan", så vi halvcirklade runt och så upp. Från höger till vänster och tvärtom. Gick så fint så.
Hon kände inte någon press från mig alls och såg därför ut som om det var världens naturligaste sak att göra. Vad intressant!

Summa summarum var det en toppenkväll :) Nöjd och glad och jag tror nog nästan att det var lika bra för Ebba som det var för mig.

Fredagsmys.. och så lite oväntad action :)

Kom till stallet lite sent på fredag kväll och kände mig inte helt okej på grund av en förkylning som smällt till i kroppen och knoppen. Så det blev det vanliga stalltjänstgörat och sen medans lilla hjärtat åt sin middagssmat så borstade jag och masserade henne. Det var blandade känslor av uppskattning jag fick till svar. Råkade killa henne på några ställen och hon både lyfte bakbenet åt mig och drog öronen bakåt och försökte driva bort mig. Jag blockerade och sen fortsatte jag lugnt och metodiskt. Hon accepterade.

Sen var jag bara med alla hästarna inne i hagen en lång stund och såg på dem när de åt och hur de föste undan varandra från respektive hö-hög.

Det är verkligen såå intressant att se hästars beteende mot varandra i sin flock. Man lär sig massor av att bara iaktta dem.

Ebba blev lite finputsad inför kvällen. Jag fick visa henne och ge henne undemanding time.

Sen hände något spännande. I och S hade bestämt sig för att ta ut de yngre hästarna ner till en stor hage längre bort. Ebba, Galant och Maxilla fick gå kvar. Oj oj vilket liv det blev på dem som var kvar. Särskilt på Galant. Han blev jätteängslig och började gnägga och ropa efter de andra. Ebba likaså inte sen att hänga på. De andra svarade några gånger. Plötsligt när jag står där i godan ro så hör jag ett förfärligt oväsen och emot oss kommer i full galopp Cherry och Berry helupphetsade. Det visade sig att Cherry hoppat över en ganska låg tråd i den stora hagen och Berry hakade på. De tyckte att de skulle vara med sin flock och inte ensamma i stora vida världen uppenbarligen.

Så nu skulle lilla jag stå och försöka samla in dessa hetsiga hästar och få in dem i hagen där jag stod igen. Lyckades få in en men den när den andra skulle slinka in så slank istället Galant ut. Oj oj.. en sån röra! =D
Vid det laget kom dock S gående mot mig och förklarade vad som hänt och fångade sen in Berry och Galant i en liten grushage där de gått in. Så fick alla snällt gå tillbaka och proceduren med två ut och tre kvar upprepades, denna gång med success.

Haha, kul med lite oväntad men spännande action på kvällskvisten sådär. Tur jag stannade kvar så jag kunde vara med och hjälpa också kanske :=)

Knowing where to be.. and what to do..

Lite bilder;
























Lilla Maxilla så go och rar, och oftast även godissugen :)