Tappat bloggfokus i en minst sagt "rörig" tid

Ja saker och ting har verkligen förändrats....

Efter en olycklig tid då jag efter en flytt till nytt stall så fatalt missbedömde en stallägares möjligheter och villkor för mig och Ebba som inackordering så har jag oroat mig i strax över 6 mån för min fina Ebba.

6 månader är lång tid att gå och oroa sig och fundera. Det tar på krafterna! Och det hjälper en sannerligen inte att komma framåt på sin Parelliresa. Eller? Men det är inte slut med det, nu börjar en ny tid med mera oro. Varför är det så att oro blivit min starke följeslagare i livet? Roligare finns det! Jag vill vara positiv, framåtsträvande och naturlig i mitt hästeri.

För dryga två veckor sen fattade jag misstankar om att något verkligen inte stod rätt till med Ebba som bara blivit tjockare och tjockare, tröttare, vekare i ryggen och kotorna och rundare i formen, detta trots bantning.
När magen började puta ut mystiskt vid flankerna och gunga från sida till sida så fick veterinären komma ut och undersöka henne. Hör och häpna! EBBA ÄR DRÄKTIG! Hon har kanske inte långt kvar. Åh det förklarar så mycket. Att hon haft ont i ryggen, i fötterna, i bena, humörssvängningarna, tröttheten, ja och kanske främst den växande magen :D

Ja så började en ny oroskarusell i mitt liv. Min gamla häst, 22 år, i år 23 år, har alltså helt andra planer i livet än vad jag någonsin kunnat ana. Hon ska bli mamma, och vad blir jag då? mormor? Vi ska få föl! :o !! Det är helt otroligt och osannolikt! Ingen kunde anat något! Inga trasiga staket förra sommaren, inga hästar lösa, i alla fall vad vi alla vet. Ebba hade en hingst i närheten på gården där hon stod MEN de delade ju inte precis hage. Så hur har det gått till? Har någon av dem HOPPAT IN (???) till varandra för att sedan smygfullt hoppa tillbaka till sin egen hage? Det hela låter ju helt otroligt och för galet för att vara sant. Men, faktum är ju, att på något sätt har det gått till. Ingen jungfrufödsel iaf ;D

Så nu börjar alltså en HELT ny tid!! Ett nytt litet liv ska oss föräras, och nu önskar jag bara att allt ska gå vägen. Att Ebba klarar detta, att hon fysiskt orkar, och att hon blir en bra mamma. Det är som tur är inte första gången men ändå. Pirrigt till tusen! och framförallt jag vet verkligen inget om fölning och hantering av föl.

Därför kommer en minst sagt intensiv tid veckorna framöver, hoppas att det är veckor kvar så jag hinner mentalt förbereda. Jag kollar på filmerna på savvy club med Pat och Smart 7. Mycket lärorikt. Har ett gäng HELT UNDERBARA och FANTASTISKA VÄNNER runt mig som ställer upp på alla upptänkliga sätt! Känner en enorm tacksamhet och kärlek till dessa vänner! Det är alla 7 keys till success som spelar in här, men nummer 7) SUPPORT står just nu högst på listan. Samt 1) Attitude :) Läser böcker och allt jag kommer över. Jag vill ju verkligen låta detta lilla föl börja sitt liv på bästa tänkbara sätt med människor! Vill vara Savvy i alla lägen med den lille/lilla.

Jag har lekt väldigt lojt och sparsamt med Ebba den sista tiden, ja nära nog sista halvåret. Vår passion gemensamt har blivit Liberty =) Jag för och hon följer. Hon för och jag följer. Vi har utvecklat ett fint språk tillsammans. Hon njuter när jag kliar och myser med henne, motar bort hagkompisen som för att få ha mig för sig själv :D Just nu är hon alltid redo och står vid grinden när hon ser mig komma. Hon vill vara med mig :) kanske är det dock det gröna gräset och det faktum att jag brukar beta henne en stund varje gång jag är hos henne som lockar? hihi! :)

Jag undrar dock hur hon mår min fina gamla häst. Hon har ju flyttat en del också och nu måste hon tyvärr flyttas igen, finns inte plats eller möjlighet för Ebba att stå kvar där hon är nu när hon ska föla och sen har jag vips två hästar. Nu har jag underbara vänner som trots att det är trångbott med hästar på deras fina gård tar emot oss med öppna armar och sin kunnighet och hjälp. Det känns enormt tryggt och jag är så tacksam emot dem. Nästa steg blir att hitta ett gott och varaktigt hem till Ebba och bebis, för risken är att i sommar tar gräset slut på vännernas gård.

Nåja, vi ska nog kunna ta oss igenom och över detta! Måste nu mer än någonsin testa min förmåga att vara positive, progressive and natural =)

Kram på er mina vänner därute!
Lite bilder på busiga dräktiga Ebba kommer här...