Onsdag morgon och torsdag eftermiddag

Onsdag morgon bjöd på mockning och iordningställande av stallet genom obligatoriska göromål tidigt innan jobbet. Ebba fick en avborstning, lite klia, gosa och fötterna rensade :)

Torsdag bjöd på lite extratid mitt på dagen med Ebba då jag tog ledigt halvdag. Så det blev en stunds lek i paddocken för "pre flight check", sen red vi ut längs med grusvägen några kilometer. Fann ett härligt parti med mycket gräs och där stannde vi, jag parkerade min kropp på marken i solskenet och Ebba högg i på godmaten :) Efter en stunds betande och mys där så hoppade jag upp på ryggen igen från en liten bergsknalle och så skrittade vi och småtravade hemåt.

Ebba nöjd, jag nöjd. Myyysigt!

Ebba touch it with all 4 feet :)

Liten kortfilm jag tog vid vår lekstund igår tisdagen den 20 april.
Ebba har kommit sig upp på däcket med alla fyra (även om fjärde hoven står och hänger lite på kanten och vippar). Men hon står där och ser ganska lugn ut. Hm.. intressant! kanske är hon inte alls lugn på insidan..har hon spänningar?, just det som är så svårt att se med en introvert ibland.

Läste detta på Linda Parellis personliga blogg..

...och visst är det väldigt tänkvärt!

Put your horse’s needs FIRST. You put them before what YOU want to do or accomplish, but you start by asking your horse to do something because that is what leads to the conversation or recognizing that you have to attend to your horse’s need. Know also that those needs are usually of an emotional nature – fear, trust issues, boredom, etc.

Taking the time to do this will have an amazing effect on your relationship because your horse will feel that you made his feelings important. The next time it will be way better – everything will be better actually because your horse’s trust, confidence, respect for and belief in you will improve. And if it’s not better, it may mean you have to do it a few times before your horse believes you, especially if there is a long standing pattern of arguing with your horse.

So that’s how it comes back to you. It is YOU that will need to overcome your judgement about your horse’s action, your impatience, your direct line thinking and making your agenda more important than your horse’s needs. When you learn to do that consistently and without having to fight your own emotions, the changes in you will be felt by your horse… and you’ll make it up the next rung on the ladder of becoming the kind of leader your horse deserves. It will also increase your confidence because the more a horse trusts you, the more trustworthy he becomes too.

Becoming a good horseman is a journey in personal development!

Härliga tisdagkväll!

Catching game..

Så här såg det ut i hagen när jag kom till lilla hjärtat tisdag kväll :)
Nyfiken... tänker...
Hm.. tänker inte lägga alltför mycket energi på att ta mig till Jenny idag tycktes hon tänka :D



:)

























Touch it game i Liberty
Men så väl ute i paddocken så piggnade hon till och ville vara med på leken :)




och då bjöds det framfötterna på piedestalen..



och lika duktigt med bakfötterna :)






men även plötsligt alla fyra, lite oväntat men en glad över
raskning förstås :)



..visst är jag fin och duktig nu! :)









JA! Det är du Ebba, så nu går vi och hittar lite gräs och slappar lite ;)






My dear food oriented LBI needs some incentives to get MOTIVATED :)

Måndag kväll, en liten pysselkväll

Alla tre barnen var med mig i stallet igår kväll.
Även om de var trötta, hungriga, törstiga etc etc så hade vi en liten stunds pyssel med lilla Ebba och både hon och barnen verkade uppskatta det. Ebba fick fina flätor och fick bli kliad och avfällad lite med ryktstenen. Bara mys med andra ord =)

En mycket trevlig och lärorik helg

Här kommer några små foton i väntan på lite mera berättelse om en riktigt fin helg tillsammans med barnen, Ebba och min fina väninna Josefine och hennes fina Felicia. Filmats har det gjort, i många timmar och med vad jag anar även ett gott resultat inför granskande ögon, såväl egna som vännernas :)


Trädkramaren Ebba :)
















Hömumsare - blundar och njuter av maten och av solens värmande strålar
















Frihetslek i paddocken, glad och framåt Ebba tar sig över bommar och gör upp egna banor. Duktig hon är min lilla hästfröken.

Lustiga spökande kameranerver och en alltför stor tidsoptimism

Så var det då dags för månadens filmning igår, detta företagande som känns så nytt för mig och gör mig så oerhört nervös, trots att det huvudsakligen filmas enbart för min egen beskådning samt för mina allra närmaste vänners ovärderliga hjälp att kommentera och ge tips på vad som blir rätt och vad som bli mindre rätt. (obs! uttrycket mindre rätt som låter så mycket bättre än fel =) )

Vi satte av några timmar och skulle filma två tjejer leka med sina hästar. Men oj så tiden sprang iväg, fullständigt skenade, utan att man ens märker det knappt. En häst och en tjej blev det kan man säga, sen hade mörkrets krafter och den tekniska begränsningen i endast ett minneskort á la 8 GB satt våra begränsningar, försöket att ladda ur minneskortet misslyckades av okänd anledning och det var ett faktum att två filmsessioner en och samma lilla kväll blev oss övermäktigt. Nästa gång är det hela rampljuset på min vän och hennes lilla vän som gäller, det vill jag lova.

Så till Jenny&Ebba filmen då; Mina svåraste nötter att knäcka är nog att jag vill så mycket på så kort tid och blir så uppgiftsorienterad att jag missar att läsa av hur Ebba egentligen reagerar på mina kommandon. Är rädd att det blir något slags LANGUAGE with LEADERSHIP but less LOVE. Vilket jag absolut inte vill åstadkomma. Vidare så har jag svårt att bedöma när det är dags att sluta med den övningen och gå vidare till en ny, för att hålla Ebbas intresse uppe. Detta kommer filmen från igår alldeles säkert att tydligt visa. Så hm... intressant! Vad är det som gör att trots att jag lär så mycket om 'take the time'.. men ändå känner att jag bör kunna prestera på en viss nivå så jag ska försöka visa det. Varför blir det så viktigt? Säkert kan man dra paralleller till annat här i livet. För lite HORSE* och för mycket *MAN antagligen för att det ska vara riktigt HORSE*MAN. Behöver en ny injektion savvy som medecinering mot det tror jag.

Trots att jag efter filmningen ser tillbaka med stor tillförsikt på de mindre bra bitarna så hade jag kul igår. Många saker som vi gjorde gick bra också. Ebba har stort tålamod ändå tycker jag, för hon har all rätt att vara uttråkad inemellan. Jag tror och hoppas inte att hon hade tråkigt hela sessionen för jag kände ändå att vi hade connection. Det blev lite online övningar som flertalet gånger strulade till sig då jag plötsligt slingrade in mig i repet ideligen och höll på att fälla mig själv till marken antalet gånger. Vadan denna fipplighet? Tog sedan av haltern och körde i frihet och då slappnar jag av mer så fokus blir bättre. Ebba befrias från min stora klumpighet med repet åtminstone. Det känns så härligt att tänka att utan halter ser vi inget annat än sanningen om vad vår häst tycker om oss egentligen. Vi använde även transporten och hon gick på antalet gånger ganska snällt och inte särskilt oroad till synes, men däremot kan hon inte stå kvar därinne särskilt länge och hon kan inte slappna av helt. Där finns massor att öva på! Mera lek runt metallgrottan på hjul! :)

Inför nästa session bakom kameran blir det fokus på att filma kortare tid, genomföra färre övningar som förhoppningsvis höjer kvaliteten på övningarna. Jag kommer att välja några övningar att fokusera på.

Good, better, best - never let it rest! Get your good better and your better best!
Det fina i kråksången är att lära sig förstå detta visdomsordspråk med rätt inställning. Man kan alltid förbättra och göra saker och ting annorlunda. Det är kanske just när man släpper taget om sin smalsinnade uppgiftsorientering som det verkligen lossnar och sker små personliga underverk.

Det är bara att prova och se! :)