Ebbas issues..

med bland annat transporten... en tröskel att överkomma..


En bild på Ebba i transporten från hösten 2009.

Bilden påminner mig om att lastträna mera. Eller rättare sagt, leka mer med transporten som inslag och redskap.

Ebba är inte särskilt sugen på att vara kring eller allra helst i transporten.
Hon visar betydligt bättre sidor nuförtiden (mindre stressad, mer LBI) men fortfarande kan hon liksom bli RBI när hon väl är där inne och så snart jag då utövar någon form av tryck (kvittar hur försiktigt och lätt fas 1 det än är) så får hon som en slags klaustrofobi ångest och panikkänsla, hennes uttryck ändras. Jag hinner nästan inte läsa hennes signaler innan dock (som säkert är flera) utan ser det först på att hon trycker sig eller tvingar sig bakåt och emot trycket om jag håller emot, samtidigt som hennes adrenalin går upp och huvudet höjs. Hennes blick blir helt annorlunda också beroende på om framdörren (luckan) är öppen eller stängd.
Så i sista steget då man ska stänga den så puttar hon frenetiskt på dörren som i desparation för att säga "stäng inte in mig".
Hon kan även visa stress och/eller frustration genom att skrapa med framfötterna och även släppa avföring.

Å andra sidan när jag väl har lastat henne och kört sen så kan hon ha kissat på transporten, och hon äter. Så det känns som om just när vi sedan rullar så är hon ganska lugn igen. Hon är inte otålig när man stannar vid rödljus heller utan står och äter.

De senaste dagarna har jag haft tillgång till en transport i paddocken (granngården använder sin väldigt mycket och ofta och hade den parkerad i paddocken) just för att öva att vara omkring den. Så vi leker runt den men borde göra det än mer känner jag.
När vi filmade senaste gången så lyckades jag leda in henne i Liberty. Hon stannar inte inne länge men hon går in i alla fall. Det är väl så man får hålla på, approach and retreat. Sen tycker jag att hon visar mer tendenser till att vilja slinka undan med, att hon testar alla knep hon känner till, som att åla sig och orma sig så att jag måste spela tennismatch med att flytta framdel resp. bakdel för att hålla henne rakriktad så hon är redo att kliva på transporten. I dessa lägen undrar jag om jag ska köra en ännu högre mindgame och göra henne så upptagen med övningar att hon ser det som en vilopaus väl värd att sträva efter att uppnå väl därinne i transporten? Det blir då istället en lugn plats där jag lämnar henne ifred.

Jag har många tankar och funderingar kring detta med lastning och transporten känner jag. Mycket utmanande psykologi i detta moment ser jag särskilt då jag inte vet hur hon varit lastad i alla år tidigare och hon är ju 22 år gammal. Om jag skulle bli mindre direkttänkande och målfokuserad med utan bara leker utan att försöka se just att hon ska gå in så kanske hon spontant ger det till mig. Måste prövas för att veta. Väl värt det! Spännande är det!

Får väl sätta något litet mål om någon kortare resa i sommar så vi inte stagnerar med själva rullmomentet också. Jag vill att min fina häst även accepterar transporten och omvärderar metallgrottan på hjul till en hästlimousin som kan ta henne på nya äventyr och grönare gräs på andra sidan kanske, hihi :)