Torsdag - Herdbound issues...

Tog mig ut på en jättemysig tur tillsammans med alla hästarna och människorna i stallet igår kväll. Anade inte hur intressant turen skulle bli när jag bestämde mig för att låta de andra avvika och att Ebba och jag skulle ta en annan väg hem. De promenerade och jag red så jag ville ta vägen genom skogen. Men oj, vilket liv det blev på lilla Ebbiluren! Hon gick till en början om än något ovilligt fram men så när hon förstod att vi skulle ta långa vägen genom skogen blev hon som förbytt. Haha..skogstokig. Jag satt av med detsamma eftersom jag kände hennes panik börja bygga upp.

Visst var det nu så, Ebba, kunde inte förlika sig med det faktum att det var bara hon och jag kvar. Visst vi är en liten flock hon och jag, i vanliga fall. Men ikväll fick jag verkligen bevittna hur mycket starkare banden är mellan hästen och flocken av sin egen art.

Hon trampade oroligt fram och gnäggade ihärdigt efter de andra. Hon ville nästan kliva över mig och hade jag inte försvarat min space så hade hon gjort det för hon ville hem med de andra och kanske framförallt kunna se dem. Så jag fick ta upp min energi för att matcha hennes och så började jag istället använda strategin sysselsätta henne. Så vi knixade och trixade och backade. Vi flyttade framdel både genom porcupine och driving. En längre bit fick hon yo-yo:a bakåt för att stanna sänka huvudet och börja slicka. Mitt lilla hjärta, som hon tänkte. Men hon blev RBI/RBE där i skogen till en början. Strategin att ge henne mig att tänka på fungerade väldigt bra tycker jag. Hon lugnade verkligen ner sig, till synes i alla fall. Såpass att hon här och där efter vägen ville rycka åt sig lite att äta.

Intressant detta scenario var ändå. Det säger ju en del om vår relation ändå. Men man ska väl samtidigt inte döma för hårt kanske. Hästflocken är som oftast starkare knutna till varandra än vad människa - häst kan bli, i alla fall med min nivå av savvy. jag får se till att bli bättre helt enkelt. Förtjäna mitt ledarskap :)

När vi var nästan hemma så gick jag in med henne i paddocken, släppte henne fri. Hon sprang då igen och fortsatt med höjt huvud och gnäggade efter de andra. Som svarade henne då och då. Tanken jag hade med att släppa henne var att testa om vi hade någon kontakt även om hon var orolig efter hästarna. Och visst, jag hade hennes uppmärksamhet, men det var liksom som att hon talade om för mig att, du saknar förmågan att få mig lugn och lita på dig just nu. Jag gjorde catching game för att se om hon kunde fokusera på mig istället för det andra. Detta lyckades ganska bra när jag väl gett det en stund. Så tog jag på henne hackamoret igen och började göra figur 8 eftersom såna mönster tenderar att ha en lugnande effekt. Och visst, det funkade. Hon kom ner med huvudet slutade gnägga och började slicka och blinka. Tack för att du visar mig dina tecken så tydligt Ebba! :)

Så kunde vi avsluta och gå hem. Ställde henne utanför stallet lös (som vanligt) och bad henne stå stilla, detta fungerade toppen. De andra hästarna hade kommit in så vi gick in och nattade med. Jag tror att Ebba var rejält trött såväl fysiskt som psykiskt igår kväll. Det var en liten resa hon gjorde kan man säga. Och jag med.
Tackar varje dag min kära häst för att hon lär mig något nytt, om mig själv, om hästarnas psykologi, om hennes horsenality.

More savvy wanted! Continous improvements - Good better best, never let it rest - get your good better and your better best!