Då och då kikar solen fram..

..genom morgondisig himmel. Snart är det helg, innebär ledigt och möjligheten att spendera mer tid i stallet. Härligt!

Trots denna positiva notering på morgonkvisten så fanns det visst lite orosmoln på min himmel idag. Jag vet inte varför riktigt men kom precis på mig själv att sitta och smådeppa och liksom oroa mig för att min häst är gammal. Vet inte vart det kom ifrån riktigt men så är det väl för alla och envar ibland kanske. Det är givetvis oerhört viktigt för mig att Ebba mår bra på alla sätt och vis och när jag spenderar mindre tid med henne (som det blivit denna vecka av naturliga skäl) så ser jag ju liksom inte hennes uttryck så att säga "in real time" och då oroar jag mig lite för hur hon har det. Kanske löjligt egentligen och onödigt oroande för hon har ju det bra där hon står, trivs i stallet, i omgivningarna, med sina hagkompisar, får god tillsyn, mat och omvårdnad. Det är väl det där med leken och aktiverandet som jag känner lite dåligt samvete över kanske. Målfokusering och prestationsorienteringen som är så vanlig hos oss människor fick nog för stor plats för jag började fundera i termer som "tänk om jag inte hinner göra det och det" "tänk om lilla Ebba inte orkar mer och om det går fort" huva vilka hemska tankar! Nä, jag får allt ta och gaska upp mig. Tur jag ska mysa med henne en stund i eftermiddag och sen har en hel helg att umgås med henne. Dessutom blir det ju underbar musik ikväll på ett mysigt litet café i Sveriges minsta stad Åmål. Min bror ska förgylla lokalerna där ikväll med sin skönsång, ser fram emot det mycket. =) :/